28 september 2020

En tidning på kristen grund



Kultur

"Att isolera tro från förnuft är ett modernt fenomen"

Hur ser samspelet ut mellan teologi och vetenskap? Hur ser en sammanhängande världsbild ut som tar både vetenskapen och teologin på allvar? Vid Faraday Institute for Science and Religion bearbetas sådana och liknande frågor och i sommar andordnades en kurs som ett tillfälle att bearbeta de stora frågorna inom teologi och naturvetenskap. Christoffer Skogholt har besökt Faraday och rapporterar därifrån.

Deltagarna vid Faraday kom från många olika sammanhang. De allra flesta hade någon form av naturvetenskaplig och kristen bakgrund - men glädjande är att människor av olika eller ingen religiös tro känner sig bekväma att delta.

Cormac O'Raifeartaigh undervisar i fysik vid Trinity College i Dublin, och beskriver sig själv som agnostiker. Anledningen till att han kommer till Faraday är att teologerna enligt honom är mer intressanta att lyssna på när det gäller att bearbeta vetenskapen än vetenskapsfilosoferna: "Vetenskapsfilosoferna kommer aldrig längre än till frågan: 'hur kan vi vara säkra på att den naturvetenskapliga metoden ger oss någon sanning?' Teologerna däremot, försöker tolka implikationerna av vetenskapen, eftersom de vill integrera vetenskapen i en sammanhängande världsbild så måste de ägna tid åt att på djupet förstå den."

Den första dagens tema var vetenskap och tro i historien. Galileoaffären och Darwins evolutionsteori togs upp, och Peter Harrison, professor i vetenskap och religion vid Oxford University talade om de olika sätt som teologin kan samspela och har samspelat med framväxten av en vetenskaplig kultur.

I Europa vid den här tiden var religionen så stark (liksom i alla andra samhällen) att det inte är möjligt att förstå en sådan dramatisk förändring som naturvetenskapens framväxt utan att se hur den samspelat med religionen. Det är dessutom intressant att fråga sig varför den växte fram i just Europa och inte någon annanstans.

Den andra dagen talade John Polkinghorne om kritisk realism i vetenskap och religion. Med kritisk realism menas den filosofiska ståndpunkten att människan är i stånd att förstå och nå verkligheten, (därför kallas det 'realism') - men inte på ett omedelbart sätt, och inte heller på ett slutgiltigt sätt - förståelsen kan alltid fördjupas och förändras (därav 'kritisk'). Att vara kritisk realist är alltså att med möda försöka förstå verkligheten, samtidigt som man har en öppenhet för att tidigare uppfattningar kan korrigeras av en större förståelse.

I sitt föredrag ställde Polkinghorne upp och kritiserade stereotypen om att vetenskap handlar om objektiva fakta och religionen om subjektiva tyckanden. I stället menade Polkinghorne att det finns många likheter mellan ett vetenskapligt förhållningssätt och en rationellt motiverad religiös övertygelse. För det första är det så, menar Polkinghorne, att det inte finns några intressanta vetenskapliga fakta som inte också är tolkade i en större teoretisk ram. Denna ram är också underdeterminerad av de resultat man får genom experiment. Det gemensamma draget hos en god vetenskaplig teori, och en rationellt motiverad religiös övertygelse är för Polkinghorne att båda har ett förklaringsvärde för ett brett område av erfarenhet. Religionen bör dock inte framträda som en konkurrent till vetenskapen genom att försöka svara på vetenskapliga frågor. De frågor som religionen ska försöka besvara är på ett mycket mer fundamentalt plan, menar Polkinghorne, som till exempel, vad är verklighetens yttersta natur, hur kommer det sig att vi alls kan bedriva vetenskap, hur kommer det sig att det alls finns ett fruktbart universum, med mera. Det som skiljer vetenskap och religion åt, är att vetenskapen sysslar med det kontrollerbara, det opersonliga och det repeterbara, den behandlar verkligheten som ett "det".

I teologin ser man den yttersta verkligheten, Gud, som ett "du" som man inte kan objektifiera och som man lär känna på ett personligt vis, inte på ett objektifierat, distanserat, vis.

Det innebär dock inte att teologen inte kan fundera på världen som ett "det" och se om det bär tecken mot ett "du". Men den naturliga teologin ger dock en ganska tunn vision om hurdan det gudomliga "du:et" är - och därför behövs också en öppenhet för uppenbarelsen, då Gud visar sig på ett personligt sätt. Men denna öppenhet för det icke-kontrollerbara är rationell, eftersom det är en öppenhet för "något" som till sitt väsen är icke-kontrollerbart.

Det är glädjande att se att institut som Faraday nu växer fram. Om det fanns flera institut av detta slag, skulle nog många som tror att vetenskapen och Gud inte ger plats för varandra få revidera sina fördomar.

Men samtidigt måste också kyrkorna delta i den teologiska reflektionen över vetenskapen, den kan inte bara försiggå på vissa akademiska institut, om människor ska kunna ta till sig den kristna tron. Det är ju genom kyrkan som den kristna tron förmedlas.

Som Anders Piltz skriver i boken "I en värld av sådan skönhet": "Vad naturforskningen tror sig kunna säga med någorlunda säkerhet, det måste inkorporeras i en kristen skapelseteologi om den vill göra anspråk på att vara en seriös hjälp för de troende att genomreflektera trons innehåll i överensstämmelse med mänsklig värdighet. Förnuftet finns ju till för att användas."

Den teologiska reflektionen över vad förnuftet och vetenskapen (eller "naturfilosofin" som den kallades i äldre tider) säger, är inte ett "modernt" fenomen - den har en stark tradition som sträcker sig till kyrkans begynnelse.

Snarare tycks det vara ett modernt fenomen att isolera tron från förnuftet. I den återupptäckt av den kyrkliga traditionens skatter som de senaste åren har skett i den protestantiska kristenheten skulle också denna tradition - att reflektera över den "naturliga kunskapen" i ljuset av tron - behöva lyftas upp, för att fler ska kunna se den kristna tron som ett reellt alternativ.

Fakta: Faraday ordnar kurser och bedriver forskning
 Faraday Institute är en del av Saint Edmunds College vid Cambridge University, och är ett av två tvärvetenskapliga institut vid Saint Edmunds College. Faraday har 13 anställda, varav åtta är sysselsatta på heltid med att forska kring olika specifika frågeställningar, som finns i skärningspunkten mellan teologins och vetenskapens frågeställningar.
 Institutets direktor är Denis Alexander, som forskar om hur förhållandet ser ut mellan "genetisk determinism" och fri vilja.
 Insitutet publicerar fortlöpande material om relationen mellan teologi och naturvetenskap i publikationer under namnet Faraday Papers. Man ordnar också kurser och bedriver forskning.
 Den som är intresserad av vad institutet kan erbjuda, kan söka information på www.faraday-institute.org
Fler artiklar