Bibelns Simson i skönlitterär tolkning

Att skriva romaner utifrån bibliska karaktärer är inget nytt, men kanske har genren fått ett uppsving den senaste tiden. Nyligen släppte Lina Sjöberg en bok om Simson – en vilsen ung man som hemsöks av raseri.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Lina Sjöberg

”Simson”

(Weyler förlag)

Bibeln är en litterär källåder, där många författare hämtar språklig inspiration och söker stoff till sina dikter och virke till sina romanbyggen. Inte minst Gamla testamentets dramatiska berättelser och färgstarka gestalter har bidragit till litterära verk. Och fortsätter att göra det.

Som nu i Lina Sjöbergs roman ”Simson”.

I Gamla testamentet beskrivs Simson som en av Israels domare, det vill säga en ledare med uppgift att ena folket och leda kampen mot dess fiender. Den rollen hade han fått av Gud. Han utövade den i 20 år.

Flera gånger berättas hur Herrens Ande faller över Simson, så att han kan utföra de mest remarkabla storverk – som att slita itu ett lejon med sin bara händer och besegra tusen fiender med en åsnekäke som enda vapen.

Också i Sjöbergs roman besitter Simson en styrka som icke tycks vara av denna världen. Men Israels Gud är utrensad ur berättelsen. Där är det andra krafter som driver Simson. Frågan är bara vilka.

Det är inte så att författaren skrivit en äventyrshistoria frikopplad från Domarbokens tid och miljö. Lina Sjöberg har doktorerat i Gamla testamentets exegetik med inriktning på Bibeln som litteratur. Hon kan det hebreiska språket, hon kan hebréernas historia, och hon orienterar sig med stor säkerhet i den tid och det rum som var Simsons. Men huvudpersonen i hennes roman avviker kraftigt från bibelkaraktären.

När Sjöberg under studierna till präst lämnade tron lade hon inte av med bibelstudierna. Däremot bytte hon perspektiv. I en intervju i Upsala Nya Tidning (2018-01-22) säger hon: ”De bibliska texterna är mångtydiga och jag ser dem som vilken skönlitterär text som helst.” Och i Sveriges Radios program ”Människor och tro” den 11 januari förklarar hon sin ambition med den nyutkomna romanen. Den är att äntligen göra Simson förstådd. Han har, menade Sjöberg, annekterats för olika syften genom tiderna.

Äntligen förstådd, äntligen rätt tolkad. Författarens självförtroende på denna punkt kan uppfattas som provocerande.

När Simson låter sig bindas av Delila under hennes jakt på hemligheten bakom hans onormala styrka, tolkar Sjöberg detta som en akt av sadistisk sex. Hur säkert grundat är det i den bibliska urkunden? Är detta bara ännu ett annekteringsförsök?

Men det är sympatiskt när romanens författare låter Simson företräda utanförskapets människor, de som har svårt att avläsa koderna och förstå sin omgivning. Och har svårt att bli förstådda. Här känner vi lätt igen problemen i vår egen tid.

I Sjöbergs roman är Simson en ung man med en neuropsykiatrisk diagnos. Hans vrede är stor. Han kan inte kontrollera den. I kombination med Simsons övernaturliga styrka leder det till konflikter med ödesdiger utgång. Död och förintelse följer i hans spår.

Och ändå ville han oss inte ont, säger en av romanens röster, en filisté. ”Som en mal var han, ett flackande offer för sitt rotlösa sökande.”

Lina Sjöberg har tidigare skrivit fackböcker, men också den prisade romanen ”Resa till Port Said.” Det här är hennes blott andra roman, berättartekniskt skickligt upplagd med flera vittnen som speglar huvudpersonen från olika vinklar. Boken är skriven på en tät och driven prosa, som det är ett sant nöje att läsa.

Men så mycket med Bibelns Simson har den inte att göra, frånsett den historiska inramningen.

"Simson" av Lina Sjöberg.

"Simson" av Lina Sjöberg.

Foto: Pressbild
[x]