Biskopen fascineras av djävulsstrid

Örebro. Hur kunde Dagens Nyheter i maj 1909 i triumf proklamera att djävu­len var avskaffad? Vad var moti­ven? Vad ledde det till? Och vad betyder det för oss i dag?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Sven Thidevall, forskare i kyrkohistoria och tidigare biskop i Växjö numera bosatt i Örebro, har vänt och vridit på den så kallade djävulsstriden. I sin nyutkomna bok ”Kampen om samhällsreligionen” (Artos Academic) skildrar han såväl händelseförloppet som de press- och kyrkohistoriska aspekterna. Han drar trådarna in i vår egen tid och ställer frågan om Svenska kyrkans fortsatta vägval för att bli ”folkkyrka 2.0”.

– Jag har fått känna en stor upptäckarglädje. Det är fascinerande att en tidning faktiskt avskaffade djävulen. Ingen har tidigare studerat varför och hur, säger han.

Djävulsstriden tog sin början en februarikväll 1909. Den kulturradikale läkaren Anton Nyström talade i Folkets hus i Stockholm och dundrade mot kyrkans föreställningar om djävul och helvete. Nyström krävde att såväl kyrka som skola skulle ”avdiaboliseras”, samma krav som han framfört i sin bok från föregående år, ”Kristendomen och den fria tanken”.

Samtidigt, på Stockholms ledande dagstidning Dagens Nyheter, hade en ny journalistisk genre lanserats – enkäten, en tidig form av undersökande journalistik där tidningen aktivt sökte upp personer som bedömdes ha intressanta synpunkter på aktuella händelser.

Nyströms attack på kyrkans djävulssyn blev utgångspunkten för DN:s sjätte rundfråga, som genomfördes av den nytänkande och energiske andreredaktören Anton Karlgren. Gammeltroende präster ställdes mot nyteologiska i en serie artiklar. Gensvaret hos läsarna blev stort och Karlgren fortsatte med intervjuer med ledande teologer, bland andra Nathan Söderblom och Einar Billing. Det hela kompletterades med ännu en enkätserie, denna gång med läkare. Totalt publicerade DN under några få månader 66 artiklar om djävulsstriden, en regelrätt kampanj med ett tydligt syfte.

Under kampanjen, på ett andra möte i Folkets hus, tog den prästvigde läroverksadjunkten Nils Hannerz till orda och förklarade att djävulstron inte hade någon plats i hans religiösa uppfattning. Han bad uttryckligen om att bli anmäld till konsistoriet (motsvarande domkapitlet) för att få en prövning om han kunde fortsätta att vara präst. DN vädrade morgonluft och var inte sen att hörsamma hans begäran.

Konsistoriet slet med frågan och i maj förklarade dess majoritet att Hannerz visserligen hade betett sig obetänksamt men att hans agerande inte föranledde någon åtgärd. DN jublade: ”Djäfvulen afskaffad af konsistorium: Hannerz frikänd med 10 röster mot 2” löd rubriken.

– Egentligen var det ju en förlust men den vänds till en seger, säger Sven Thidevall, som noterat att andra tidningar inte gjorde kopplingen att utslaget hade medfört att kyrkan tog avstånd från djävulsdogmen.

Avdiaboliseringskampanjen fortsatte ännu en tid. Men mot slutet av sommaren fick tidningarna annat att skriva om. Den första storstrejken i svensk facklig historia bröt ut och tog över intresset. Då hade Dagens Nyheter blivit känd som tidningen som avskaffade djävulen.

– Det är viktigt att notera att DN inte var emot religion. Det handlar inte om att man förespråkade ateism utan om kyrkokritik som riktade sig både mot liberalteologer, som sågs som falska kristna, och bokstavstrogna, som ansågs vara äkta kristna men galna, bland annat eftersom de höll fast vid tron på djävulen, säger Sven Thidevall.

Vad kampen egentligen handlade om, menar han, var samhällsreligionen. Svenska kyrkan hade tidigare fungerat som ett kitt som hållit samman jordbrukssamhället. Det fungerade inte längre i ett Sverige där industrialismen brutit fram och städerna börjat expandera. Kyrkan var inte längre bygdens självklara centrum.

– I det läget blev den kristna tron ett hinder för den tro som man ville se i stället, som grundade sig i tidens utvecklingsoptimism. Eftersom allt gick framåt och samhället blev allt mer välordnat skulle, tänkte man sig, det onda snart försvinna av sig själv.

Men den optimismen dog i första världskrigets skyttegravar. Krigets fasor gick inte att förena med uppfattningen om att allt blev bättre.

– Efter andra världskriget tändes hoppet om ett gott folkhem för alla. Den drömmen spricker i dag. Ur en ny hopplöshet växer sig farliga populistiska krafter starka. För många återstår i dag bara individuella drömmar, och sådana förmår inte skapa ett hopp som kan bli gemensamt, säger Sven Thidevall.

Han visar i sin bok att kyrkan inte klarade av att hantera den moderna journalistiken, som aktivt sökte nyheter. 1909 var den utvecklingen fortfarande i sin linda.

– Det blev förödande för kyrkan att andra formulerade problemen, att kyrkan betraktades utifrån och inte inifrån. De arenor som kyrkan förfogade över hade tidigare varit viktigare än medierna men så var det inte längre. Och kyrkan förstod inte heller att utnyttja sina egna möjligheter.

– Detta är en lärdom även för vår tid. Kyrkan får inte vara naiv när nya arenor, till exempel sociala medier, uppstår. Det viktiga är inte att twittra utan vad man twittrar, exemplifierar Sven Thidevall.

Den förändring av kyrkans roll som var tydlig redan för drygt hundra år sedan pågår fortfarande. Och hur det ska sluta är svårt att sia om. Den diskussion som pågår är ganska spretig.

– Samhällsutvecklingen ställer kyrkan inför nya utmaningar som kräver ett nytänkande. Minnet av kyrkan som bärare av samhällsreligion och därmed som kitt i samhället spökar fortfarande. Visst har kyrkan sådana uppgifter. Men det grundläggande uppdraget är ett helt annat – att bära ut evangeliet.

– Svenska kyrkan kan inte vara annat än en folkkyrka men det blir en folkkyrka på nya villkor när vi är i minoritet. Den stora frågan, som vi måste ta tag i, är vad evangeliet som uppdrag innebär för församlingarna i den nya situationen, säger Sven Thidevall.

116

Så många år sedan är det Dagens Nyheter avskaffade djävulen.