Recension: Stilla stadsvandring med påläst guide

Titel: Jord och gudar

Författare: Maria Küchen

Förlag: Natur & Kultur (289 sidor)

Genre: Sakprosa

Maria Küchens nya bok Jord och gudar är en essäistisk berättelse om hennes hemstad, Lund. Så uppfattar jag i alla fall boken som själv bott i Lund, bara någon gata från händelsernas centrum i berättelsen. Jag förstår mycket väl fascinationen för stadens andliga historia, de minnen av rivna kloster och kyrkor från medeltiden som innerstan präglas av, deras spår i nuet. Vid ett markarbete en höstdag upptäcks ett sådant spår; en nästan tusen år gammal grav – i gatan, rakt utanför Maria Küchens ytterdörr. Det är en fredag och när arkeologen lämnar den öppna graven med det okända skelettet över helgen drabbas hon av existentiell svindel – eller snarare en förälskelse.

[ Maria Küchen älskar syndabekännelsen ]

Under helgen knyter hon samman fyra personers livsöden med koppling till platsen: ödet för den främmande i graven som kallas X som i Xenos, den jordägande borgarhustrun Sigrids, den brödbakande fattigmunken Mikaels och hennes eget. De andra personerna finns inte men finns “djupast inifrån mig för att fästa mig vid den här platsen, vid jorden här” skriver Küchen. Hon fantiserar, filosoferar och promenerar. Hon är författaren som undersöker verkligheten, och låter läsaren följa med på hennes inre och yttre exkursioner. Vi rör oss i stadens omnejder, besöker Dalby och Uppåkra, rör oss i litteraturens, ekologins, mytologins och religionens världar.

Tre dagar går – tiden dras ut och dras samman, som ett andetag. På söndagen bakar författaren bröd, precis som Mikael. Ett koptiskt änglabröd efter instruktioner på Youtube. Küchens meditativt sammanbundna knutar av fiktion och fakta, förflutet och samtid, förstörelse och utveckling, av den andre och det egna vittnar om samhörighet genom liv och död. Liksom brödet om en enda mänsklighet. Läs boken om du vill uppleva en stilla stadsvandring genom tidens och jordens lager, ledsagad av en ovanligt påläst guide