Bokrecension: Brukspatron Adamsson

Titel: "Brukspatron Adamsson"

Författare: Paul Waldenström, Illustrerad av Jenny Lind

Förlag: Votum

John Bunyans bok ”Kristens resa” var välkänd på 1860-talet, och ”Brukspatron Adamsson” skrevs i samma anda. Författaren Paul Waldenström skulle efter hand bli en av landets främsta folktalare, bibelöversättare, riksdagsmän och samfundsledare. Men 1861 var han 24 år, och det skulle nog till en övermodig ung man för att ge ut ett verk som så oförfärat gav sig i kast med centrala teologiska frågor och häcklade samtidens eliter. Inför varje ny upplaga bearbetade han dock sin bok under 30 år. Men det centrala budskapet stod kvar, nedkokat till ett enda citat formulerat så här: ”Nåden är oberoende av allt vi gör och är.”

Boken är skriven för högläsning och bygger till stor del på dialoger. Den kan läsas som ett tidsdokument om hur väckelserörelsens folk tänkte i mitten av 1800-talet, men även en nutidsmänniska kan finna god uppbyggelse i läsningen.

Liksom i ”Kristens resa” har olika platser och personer fått beskrivande namn, som staden Evangelium och gumman Enfaldig. Rikemän, teologer, filosofer och präster beskrivs ofta ironiskt, medan kvinnor och fattiglappar i all sin brist bär det sanna evangeliet.

Boken skrevs i en tid när Bibelns innehåll var allmängods, vilket gör att läsaren behöver vara väl hemmastadd i Bibelns värld för att rätt förstå alla de allegorier som ger nycklar till innehållet. Mycket polemik mot och drift med Waldenströms samtid går sannolikt en nutida läsare förbi och texten tappar därmed en del av sin ursprungliga must och färg. Den språkliga bearbetningen av texten är visserligen gjord med såväl konsekvens som finess, det är inte det, men det är inte bara orden läsaren behöver förstå. Jag kommer på mig med att längta efter någon form av parafras. Vilken nu levande 24-årig teolog vågar ta på sig uppgiften att skriva boken om Direktör Adamsson med vår tids metaforer och frågeställningar?

Den tredjedel av volymen som Rune W Dahlén använder till introduktion av boken, samt en författarbiografi på 50 sidor, är viktig för att hjälpa läsaren förstå. Några inledande meningar om dåtidens kyrkokarta hade dock underlättat för den läsare som är obekant med väckelsehistorien: vad är EFS? Vad är "nyevangelism"? Och vem var Carl Olof Rosenius?

Börja gärna läsningen med biografin. Den ger, trots sitt ringa omfång, en bra bild av Waldenström.

En sammansatt person, ska det visa sig. Han talade mycket om kristen enhet men var med och grundade och ledde Svenska Missionsförbundet. Han var kritisk till predikantskolor, men samlade in pengarna till bygget av Missionsskolan på Lidingö där han sedan själv var rektor.

Han skrev mer än 130 böcker och var också en talare av format, inga lokaler var stora nog att rymma de skaror han samlade.

Under 20 år var han en framsynt riksdagsman som ville ha utvidgad politisk rösträtt, pläderade för utomäktenskapliga barns lika rätt till arv och mot plågsamma djurförsök, arbetade för nykterhet och såg alkoholism som en sjukdom som krävde vård, inte straff, vilket då var oerhört radikalt. Och 1908 motionerade han som den förste någonsin om kyrkans skiljande från staten. Tala om intressant läsning!

Förlaget Votum har gett boken en smakfull form. Originalillustrationerna av Jenny Nyström från 1891 förstärker intrycket av tidsdokument.