Bokrecension: Hemlängtan av Olga Magnusson

Har du någonsin längtat efter ett hem? Längtat på det där sättet att du till slut varit beredd att ta nästan vilket modigt steg som helst? Det har Olga Magnusson och om det har hon skrivit en bok! I "Hemlängtan" får vi följa Olgas steg från dröm till verklighet. "Hemlängtan" är mer än en bok om en husdröm, det är en bok om längtan och att våga följa den. Att följa en längtan är både skört och modigt och vi bjuds in i processen av hur det kan se ut.

Boken har ett poetiskt språk och är vackert formgiven. Olga som är porträttmålerska till vardags skriver att hon inte har så lätt med orden, men det märker man inte i den här boken. Man märker däremot att det är en konstnär som skrivit boken, jag har aldrig läst en så romantisk bild av husrenovering förut. Allt verkar vara lustfyllt och har processats fram med rätt nyanser. Boken när min egen längtan efter att skapa ett hem – efter den där platsen där inte bara jag utan också andra kan slappna av. Jag tänker på församlingen som har den kallelsen men där det ibland är så mycket annat av husförvaltande som fått överhanden. Jag undrar: kommer författarens relation till sitt hus vara så här romantiskt och värdegivande alltid – eller kommer också hon precis som vi ibland i kyrkan – tappa glöden och drunkna i alla renoveringsbehov? Efter att ha läst boken en andra gång tror jag kanske att konstnären är något viktigt på spåren – det är inte huset eller den korrekta tekniken i renoveringen som är i fokus – utan livet som skapas i rummen. Jag tar med mig den hoppfulla tonen till min egna andliga hemlängtan.

Josefin Lennartsson