Bokrecension: "Sju dagar med Nicolas"

"Sju dagar med Nicolas"

Författare: Magnus Hördegård

Förlag: Hördegård Musik

Författaren Tomas Sjödin har naturligtvis rätt i det han säger med sin boktitel "Det händer när du vilar". Men jag tror det händer ännu mer när du vandrar. Det är något med vandringen (eller löp-ningen, rörelsen) som koncept. Att lämna sina kända små cirklar och sträcka sig ut i det kanske okända. Och det, som här i författaren och musikern Magnus Hördegårds andra roman "Sju dagar med Nicolas", tillsammans med en annan person. En annan människa som också bär sin berättelse.

Den stressade huvudpersonen Charlie har pausat livet som entreprenör i finansvärlden och lämnat London bakom sig. Livssituationen är kaotisk och relationerna till pappan och andra skaver. Flykten till Småland blir en utväg, men skogen ter sig först hotfull.

Kan vandringen bli en vila när tankarna får bli fria?

Jag gillar särskilt romanens kreativa form med otålige Charlie och säregne Nicolas som skriver texter under vandringen. Det är som om boken skapas under själva läsningen (valet av just perioden sju dagar känns inte som en slump). Och här och var är låttexter från Hördegårds album ”Benjamin Blå” instuckna.

Jag har lyssnat mycket på den, gråtit till fraserna och nynnar ibland på låten om den saknade lilla fågeln. Är det den som även dyker upp här? Och är det på ”Hoppets café” som bokens omaka par så småningom gör en ”sorgfri entré”?

Ibland går det lite väl snabbt i de psykologiska vändningarna. Utvecklingen hade gärna fått breda ut sig över fler sidor. Men det är en intressant process mot att se djupare värden som speglas genom Charlies och Nicolas framväxande vänskap. I deras vägar mot att våga möta sig själva och varandra på riktigt.