Bokrecension: ”Sökte sanning – fann tvivel”

Mirjam Olsson har läst boken ”Sökte sanning - fann tvivel” av Hans Mattsson & Christina Hanke.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Hans Mattsson & Christina Hanke

”Sökte sanning – fann tvivel”

XP Media
 

Han är frimodig och ivrig att få tjäna Gud. Som tjugoåring gör han som många andra unga mormoner och åker ut som missionär. Allteftersom livet fortgår får Hans sedan allt större och mer prestigefulla uppdrag.

Även om tvivlen börjar gnaga i honom redan under tiden på missionsfältet ska det dröja drygt fyra decennier innan Hans och hans fru Birgitta lämnar mormonkyrkan. ”Sökte sanning – fann tvivel” är en berättelse om att tvivla i en kyrka som säger sig ha svar på allt, men som samtidigt räds frågorna.

Det finns ett flertal böcker, dokumentärer och granskningar som bygger på avhoppares berättelser om religiösa sammanhang de lämnat bakom sig. Ofta präglas dessa skildringar av viss sensationslystnad och ett svart-vitt narrativ. Sökte sanning – fann tvivel sållar sig inte helt självklart till denna ”avhoppargenre”. Boken är uppriktigt, bitvis upprörande men det finns ingenting kladdigt eller sensationellt i den, inte heller något förakt gentemot de sammanhang som Hans, Birgitta och deras vän Christina lämnat.

Det som i själva verket är centralt i denna berättelse, skulle jag säga, är tvivlet. Tvivlet som sådant relaterar visserligen till mormonkyrkans lära, sanningsanspråk, historia och grundare – ja, bokens hela kontext är mormonkyrkan – men det finns en allmängiltighet i tvivlets olika faser. Jag läser, och trots att det är den första bok jag läser om mormonkyrkan, känns det som om jag läst samma sak förut.

”Sökte sanning – fann tvivel” är inte en bok jag skulle rekommendera för dig som vill njuta av eller fångas av språk och bildspråk. Även om delar av berättelsen skulle kunna vara gripande är det som om det finns en inbyggd distans i språket. Det är behärskat och kontrollerat på ett sätt som gör att det konstnärliga trycks undan. Men det är en lättläst bok. Och det är en respektfullt och sakligt framförd kritik. Och jag tror att boken kan vara viktig, kanske fungera som ett andrum, för mormoner som själva brottas med tvivel.

Mirjam Olsson