Bra ingång till Bo Giertz teologiska tänkande

I ”Bo Giertz om prästämbetet: uppdragets teologi” tecknar Anssi Ollilainen ett porträtt av en hängiven teolog som ägnade stor möda kring frågor om gudsbild och bibelsyn.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Anssi Ollilainen

”Bo Giertz om prästämbetet: uppdragets teologi”

(Artos & Norma)

Prästen och biskopen Bo Giertz (1905-1998) är en av de mest inflytelserika kyrkomännen i Sverige under 1900-talet. Hans själavårdsbok, "Stengrunden", som tryckts i 24 upplagor och på flera språk, fanns med på SVT:s lista över 1900-talets mest betydelsefulla böcker 1998. Flera av hans böcker har nytryckts även på senare år.

Bo Giertz var dotterson till industrimannen L M Ericsson och son till en berömd kirurg och ateist. Själv tänkte han också bli läkare, men blev under studierna intellektuellt övertygad om att ateismen inte höll, och läste då till präst. När han 1949 väljs till biskop i Göteborg som den näst yngste i modern tid kommer han direkt från en komministertjänst. Han stannade på biskopsstolen till sin pensionering 1970.

Han arbetade oförtrutet för kyrkans förnyelse och framhöll andakts- och gudstjänstlivet som centralt för trons uppkomst och bevarande och för att forma missionerande församlingar.

Bo Giertz brottades framför allt med två frågor: Hur blir jag frälst? och Vad är kyrkan? Anssi Ollilainen följer i den här boken hans brottning med människosyn, ämbetssyn, kallelsesyn och församlingssyn i ljuset av Bibeln, den samtida teologin och samhällsutvecklingen. Det ger en spännande inblick i Svenska kyrkans 1900-tal.

Giertz kämpar för sina övertygelser med ett allvar och engagemang som tvingar andra att ta ställning. Han framstår som en man som vill vara trogen sin övertygelse, sin kyrka och sitt ansvar som ledare. Det som fötts i djupa kriser på kammaren, i långa samtal med själavårdare och kollegor och under eftertänksamt förvaltarskap av kyrkliga ämbeten analyseras här med akademisk distans. Det är välgörande för förståelsen av mannen och hans verk. Även om hans gärning präglades av den kyrka han tjänade kan kristna ledare också i andra sammanhang känna igen sig i och dra lärdom av hans liv, oavsett om man är ense med honom eller inte.

För frikyrkan verkade Giertz inte ha haft mycket till övers, och från ett frikyrkligt perspektiv fascinerar försöken att få ihop föreställningen om en statskyrka med en bibeltrogen församlingssyn. Hur ska man förstå det allmänna prästadömet i relation till prästämbetet? Hur ska man tänka om att alla som sägs vara döpta in i Kristi kropp inte är levande kristna?

Giertz förknippas i hög grad med frågan om kvinnliga präster. Den behandlas självklart här, föredömligt insatt i sitt sammanhang. Den utdragna beslutsprocessen i frågan ger tänkvärda inblickar i saker som bibeltolkning, kyrka och stat och kyrkans organisation och beslutsprocesser.

När Ollilainen tar in Giertz skrivande från 1950-tal till 1980-tal och lyfter fram de personer och rörelser som påverkade honom under senare år vidgar han perspektivet och fyller ett tomrum i forskningen.

Även den som ryggar tillbaka inför den akademiska formens omtuggningar kan i innehållsförteckningen hitta genvägar genom den till synes massiva ordmassan. Börja gärna i bilagorna ”Stillhet inför Gud – en hjälp vid enskild andakt” och ”Tio teser om Bibeln”. De ger en bra ingång i Giertz tänkande.

”Bo Giertz om prästämbetet: uppdragets teologi” av Anssi Ollilainen.

Foto: Pressbild
[x]
Debatt