En musikalisk föregångsman

Som ett barn som kommer hem om kvällen. Så beskrev Göte Strandsjö känslan av att hitta Gud i en älskad sång.
I september är det tio år sedan kompositören gick bort, och nu kommer också en bok om hans liv och gärning av biträdande musikprofessor Anitha Eriksson.
Här ger hon ett portätt av den kände musikledaren, vars sånger har påverkat flera generationer kristna.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Göte Wilfred Daniel Strandsjö föddes i Malmö den 12 oktober 1916. Hans stora stöd i livet var hans hustru Ingegerd född Sjöbring.

Götes far älskade böcker, och från honom fick han sitt stora interesse för litteratur. Musikinteresset fanns hos hans morfar Olof Andersson, som hade lärt sig att spela fiol både på gehör och efter noter. Hans mormor hade en orgel, och Göte spelade melodier på den på gehör redan då han var liten. Hemma fanns en gitarr, som hans mamma spelade på.

Göte hade många talanger, men intresset för musik tog tidigt över. Hans musikaliska utveckling påverkades starkt av mamman, som ofta sjöng amerikanska väckelsesånger. Andra som gjorde intryck på honom var vännerna Gullberg och Ekberg som improviserade olika stämmor när de sjöng.

Innan Göte hade lärt sig att spela ett instrument visslade, sjöng, nynnade och drömde han. Han kunde känna musiken i kroppen och han förstod att Gud hade gett honom en gåva att skapa melodier.


Han började prova sig fram på mormors orgelharmonium och fick börja ta lektioner. Han lärde sig spela efter noter, men tyckte det var roligare att spela på gehör. Han började också skriva ner sina kompositioner på noter, men det var svårt. Han tog dem med till sin spelfröken men hon kunde inte hjälpa honom.


Han fick så småningom möjlighet att börja studera som frielev vid Malmö Musikkonservatorium. Han tog organist- och kantorsexamen i Lund 1938 samtidigt som han fortsatte studierna vid musikkonservatoriet.

Göte var med i pingstförsamlingen Filadelfia. Att vara pingstvän och samtidigt vara musikstuderande på 1940-talet var problematiskt. Det var inte lätt att underordna sig pingströrelsens på den tiden trånga kultursyn, som bland annat betydde att man som kristen inte kunde gå på teater, opera eller konserter.

Men det fanns radio och litteratur. Göte lyssnade mycket på radio och på det sättet lärde han känna de stora repertoarerna av opera, operett, lieder och romanser, visor, schlager och jazz. Han inte bara lyssnade utan studerade också noter och partitur.

Göte hade i hela sitt liv en stark förankring i församlingsarbete, och stod kvar i pingstförsamlingen trots problem. Han blev tidigt tillfrågad om han ville ta ansvar för Filadelfiaförsamlingens musik, och det gjorde han från 1935 till 1978. Många kom därför att förknippa Filadelfiaförsamlingen i Malmö med honom.


Göte vigde sitt liv till undervisning och pedagogisk verksamhet och var på många sätt en föregångsman. Från 1948 till 1982 var han anställd vid Malmö Musikkonservatorium, senare Musikhögskolan i Malmö. År 1975 fick han professorstitel.

Hans dotter Agneta utbildade sig på Musikhögskolan i Malmö både i sång och som rytmikpedagog. Göte och Agneta började i sitt arbete med rösten, talet och sången. De använde en metod som gick ut på att känslor inte kan uttryckas utan att hela människan är involverad. Kroppshållning, mimik, röst och attityd var lika viktig.


Göte var också en av dem som i kristna sammanhang introducerade en ny genre från början av 1970-talet nämligen musikalen med kristet budskap. I musikalerna "Herren känner de sina" och "Gör dej inga bekymmer" arbetade han med kombinationen sång, tal och rörelse. Han såg det som en del av att utveckla en modern sångpedagogik.

Göte var en otroligt produktiv person. Han började redan som barn och skrev en av sina första melodier i 7-8-årsåldern till en dikt i "Folkskolans läsebok". Melodin han komponerade gick i moll. Han publicerade den långt senare i en sångbok för söndagsskolan som blev utgiven på Filadelfiaförlaget.


Musiklivet inom pingströrelsen har alltid varit under starkt inflytande från Amerika. Det påverkade också Göte. Negro spiritual blev en övergångsform mellan den traditionella väckelsesången och populärmusiken som senare också skulle påverka hans musik.

Då jazzen hade sin blomstringsperiod lyssnade Göte mycket på radio. Där fick han tillgång till all den musik som han på grund av pingströrelsens kultursyn inte kunde gå och lyssna på. På det sättet kom han i kontakt med amerikanska jazzmusiker som Duke Ellington som fick betyda mycket för hans tänkande om förhållandet mellan text och musik.

Göte blev mest känd för sina andliga sånger. Han hade ett stort behov av att uttrycka sina tankar och känslor i ord. Han önskade att skapa "bruksmusik" som förde människor närmare varandra.

Göte menade att en god andlig sång har tre kännetecken. För det första en sångbar melodi som inte nödvändigtvis måste vara enkel, men som måste locka till sång. För det andra ett enkelt men vårdat språk, och för det tredje ett viktigt budskap och som går lätt in i åhöraren.


Idén till själva sången fick Göte ofta spontant. Men han tyckte inte om uttrycket "födda sånger" som gav intryck av att sångerna kom till en fix och färdiga. Han arbetade hårt med sina sånger, omarbetade dem om och om igen, kasserade, ändrade och satte ihop dem på nytt.

Texterna var alltid det mest centrala i sångerna, och han beskriver själv sitt komponerande i tre kategorier beroende på textens ursprung.

Den första är sånger där han skriver både musik och text själv. Den andra kategorin är sånger där han tar sin utgångspunkt i en given text, och den tredje är sånger gjorda med utgångspunkt i bibeltexter.

Texten han skrev var ofta inspirerad av egna upplevelser och erfarenheter. Ett exempel är sången "Som när ett barn kommer hem om kvällen". Den kom till då Göte blev tillfrågad om att göra en ny sång till en skiva. Han ville göra en sång om hur det var för honom att hitta Gud och tankarna gick tillbaka till barndomen. Göte såg sig själv komma hem frusen och hungrig efter att ha varit ute en kall vinterkväll. Han öppnade dörren till det varma köket där mor stod. Hon hjälpte honom av med skorna och han fick en skiva bröd och varm choklad. Han kunde se henne och höra hennes röst. Det var som en vision, och då kom orden till sången.

Göte blev en föregångsman när det gällde att förnya musiken i kyrkliga sammanhang. En avgörande vändpunkt för honom var när han upplevde hur den tyska kyrkoschlagern "Danke" slog i genom i alla kristna sammanhang i Europa i början på 1960-talet. Han kände att denna sångs genomslagskraft visade ett behov för vardagsvisor som kunde gripa tag i nutidsmänniskan. Texten, det religiösa budskapet var det viktigaste.

Göte hade ett stort musikaliskt och teologiskt inflytande på sin samtid. Per Harling uttryckte i ett sammanhang att "folkets sånger är dess teologi" och att Göte genom sina sångtexter blev en av sin tids mest inflytelserika teologer. Göte fick också stor betydelse som frontfigur för yngre kristna musiker både i Sverige och Norge på 1960- och 1970-talen.


Ett område inom musik som intresserade Göte speciellt var musik för barn. Han var kritisk till många av texterna i de gamla barnsångerna. Han önskade skriva andliga barnsånger, och menade att det var viktigt att sätta sig in i hur barn tänker.

En för honom själv omotiverad ångest fanns hos Göte i alla år. Han lärde sig så småningom att förstå att han inte var ensam om detta, och lärde sig att leva med det.

Göte Strandsjö dog den 16 september 2001. Hans sista tid blev svår både för honom själv och för hans närmaste. Han kunde inte längre kanalisera ångesten genom sitt skapande.

Trots denna ångest och oro hade han en stark tillit till Gud som bar honom under hela livet. Sin gudstro beskrev han i sången "Förtröstansfullt".

Fotnot: Boken kan beställas genom Anitha.Eriksson@hifm.no. eller på adress Anitha Eriksson, Finnmark college, Follums vei 31, N-9509 Norge.