27 september 2020

En tidning på kristen grund



Kultur

Extrem utmaning att renovera domkyrkotornen i Uppsala

Uppsala domkyrkas två 4 200 kilo tunga tornkrön ska renoveras. Det är inget litet projekt.

1 av 4

Uppe på den 52 meter höga byggnadsställning vid domkyrkans södra torn står Viktor Wadelius som leder renoveringen av domkyrkans tornkrön. Härifrån kan man gå in i tornet och ta innervägen vidare till nästa byggnadsställning och tornets topp.

– Snö gör oss ingenting. Regn gör oss ingenting. Kyla gör oss ingenting. Det är vinden som kan ställa till det när man arbetar på den här höjden, säger Viktor Wade­lius.

Sedan ett år tillbaka har reno­veringsprojektet pågått. En i taget har alla delar förutom en nedmonterats från det södra tornkrönet. Korset som vanligtvis sitter på toppen av spiran finns på hemlig plats i Uppsala.

– Vi har satt en tidsplan på totalt fyra år och vi har renoverat sedan ett år tillbaka. Hittills har vi kommit så långt som vi hoppats, och lite längre, säger Viktor Wadelius.

– Hela domkyrkan är ett jättestort renoveringsprojekt. Det är ungefär som katedralen Sagrada familia i Barcelona, som är känd för att den aldrig slutar byggas. Skillnaden är att domkyrkan är färdigbyggd, men i behov av ett ständigt underhållningsarbete, säger Viktor Wadelius.

Om domkyrkan ständigt renoveras, varför väcker tornen så stort intresse?

– Det är extremt på alla sätt. Här är två objekt på enormt hög höjd med enormt hög vikt på Uppsalas högsta punkt. Man når dem inte på normala sätt, säger Viktor Wadelius.

Vad behöver man tänka på när man renoverar en kyrka av det här slaget?

– En domkyrka är så klart inte vilken kyrkobyggnad som helst, den är vår rikshelgedom. Och en kyrka är inte vilken fastighet som helst. Det ställs andra krav på reno­veringen, säger Kristian Nordlund som är fastighetschef i Uppsala domkyrka.

Förutom att de stora och tunga korsen befinner sig på hög höjd, räknar han upp tre komponenter­ som gör arbetet med spirorna komplext: För det första handlar det om enorma kulturhistoriska värden, för det andra bedrivs kyrkans verksamhet som vanligt­ och för det tredje är korsen utsmyckade med stor detaljrikedom.

Det behövs specialkompetens­ på alla områden av arbetet. I dagsläget är ett trettiotal företag engagerade.

Vägen hit har inneburit en lång startsträcka. Renoveringen har planerats sedan år 2015 och satte i gång i sin nuvarande form för ett år sedan.

– För fem år sedan upptäckte man rost och korrosion på det ena korset, säger Kristian Nordlund.

Det stod då klart att korsen, som monterades år 1889, behövde renoveras. Men hur det egentligen skulle gå till vållade huvudbry.

De två korsen på toppen av spirorna är 10 meter höga och väger 4,2 ton var. Att de befinner sig på Uppsalas högsta punkt har gjort det svårt att hitta en tillräckligt hög lyftkran för att plocka isär de olika delarna.

– Vi har jobbat med massor av olika idéer om hur det ska kunna gå till att nå dem. Vi har provat alla möjligheter, både sunda och osunda. På förslag har varit allt från att vi skulle göra ett fällhugg, som man gör med träd, till att använda helikopter, säger Viktor Wadelius.

Lösningen blev att gjuta en betongplatta där lyftkranen står. Bredvid den står en byggnadsställning som leder upp till det södra tornet. För tillfället jobbar man på lösningar för hur man ska kunna renovera det norra tornet utan att flytta hela ställningen.

I arbetet med att gjuta betong­plattan gjordes arkeologiska utgrävningar i området runt domkyrkan. På denna tidigare begravningsplats för stadsbor i det tidigare Uppsala har man hittat en hel del spännande föremål.

– Vi har hittat fynd från unge­fär 140 hela begravningar från 1600- och 1700-talen. De kan ge en bild av hur begravningsseden såg ut under den här tiden, och hur de personer som begravdes här levde sina liv, säger Viktor Wadelius.

Vilka slags fynd det rör sig har ännu inte presenterats. Arkeologer från Upplandsmuseet är inblandade i en studie av fynden som löper parallellt med renoveringsprojektet. Efter att fynden analyserats färdigt ska de återbegravas på samma plats som de hittades.

1600-talsbegravningar har tidigare inte utforskats arkeo­logiskt särskilt mycket.

–Det gör att man tror att den här grävningen kan ge många svar, säger Viktor Wadelius.

– Fynden kommer senare att presenteras i både en mer lättläst och en väldigt detaljerad rapport, berättar han.

Vad händer här näst?

– Korset i verkstaden fungerar som en förberedelse för att nästa kors nedmonteras och renoveras. Det ska blästras och scannas av för att leta reda på sprickor och skador. Därefter ska det återmonteras så småningom, säger Kristian Nordlund.

Projektet beräknas kosta omkring 40 miljoner kronor och förväntas vara färdigt år 2023.

Renoveringen finansieras av kyrkoavgiften och kyrkoantik­varisk ersättning från staten.

Fanny Willman

Fler artiklar