Fest och allvar på konferensen Lovsång 18

Gudstjänstens roll var huvudfokus under Lovsång 18. Hur vi firar gudstjänst har växlat med tid och kultur – och kanske behöver vi se bortom ”hur” för att påminnas om ”varför”.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Gudstjänsten var temat för Lovsång 18 i Kungsportskyrkan Huskvarna. Gudstjänst som firas runt om i världen i katedraler och kapell likväl som i enkla hem och på stora arenor.

Och det var många olika perspektiv på gudstjänst som mötte de ca 500 konferensdeltagarna under helgens seminarier och samlingar.

Birgitta Sjöström Aasa undervisade om bönen i gudstjänsten, Michael Jeff Johnson lyfte den kommunicerande sången och Maria Gustin Bergström talade om hur gudstjänstlivet kan formas för att ge plats för alla generationer.

Hur firar man gudstjänst i det lilla vardagsrummet? Hur kan jag som är yngre hitta min plats i gudstjänsten? Och hur kan pastor, mötesledare och lovsångsledare samarbeta på bästa sätt för att bygga gudstjänsten? Det var andra frågor som lyftes under helgen.

Läs även: De har gett ut över 900 sånger

 

Men kanske var det seminariet med Malcolm Du Plessis som utmanade allra mest. Malcolm beskriver sig själv som konsult, rådgivare och provokatör i lovsångsvärlden. Född och uppvuxen i apart­heidregimens Sydafrika mötte han Jesus och började bygga en församling.

För 25 år sedan kallade Gud honom att flytta till USA där han har verkat som församlingsledare tills alldeles nyligen. Han brinner för den multikulturella församlingsgemenskapen, den mångspråkiga lovsången, vilket i sig är en utmaning i dag. Åtminstone i den del av världen Malcolm befinner sig i.

– Jag bor i ett Amerika som på många sätt påminner om det Sydafrika jag växte upp i. Men i Sydafrika var man åtminstone ärlig med sina fördomar. I USA är det ingen som säger rakt ut att ”jag är rasist”, konstaterar Malcolm.

Ändå finns tonen där så tydligt. Malcolm definierar det som kolonialmaktens röst, en röst som är precis lika tydlig i den andliga världen, och inom lovsångsmusiken som på många sätt har blivit en global industri.

– De flesta lovsånger som sjungs i dag är skrivna i USA, England eller Australien. Vi pratar om 20 personer som skriver 70 procent av de sånger som sjungs globalt. Det här är en kris. Lovsång och tillbedjan har blivit en karaoke-franchise och det är djupt olyckligt att vi har tagit en så billig underhållningsform och applicerat den på vårt viktiga uppdrag att tillbe Gud, säger Malcolm.

Läs också: ”För mig blev lovsången ett sätt att överleva”

 

Kristendomen är på tillbakagång i den här delen av världen, menar han, samtidigt som Guds församling växer i länder som Kina och Brasilien. Vi behöver hämta ny kreativitet till lovsång och gudstjänstfirande, vi måste sluta kopiera och i stället gå till källan.

– Ge ditt bidrag till gudstjänsten! Gud har kallat oss att vara ett kungligt prästerskap, en samarbetande gemenskap, där alla har något att bidra med i gudstjänsten, säger Malcolm.

Och så tar han lyssnarna med i en resa genom gudstjänstfirande i historien. Hur de första kristna firade gudstjänst i hemmen där alla kunde vara med och bidra. Hur man så småningom skapade formella kyrkobyggnader där en präst mässade i latin och folket lyssnade utan att ens förstå. Hur John Wycliffe började återta tanken på det allmänna prästadömet och hävdade att Bibeln behövde översättas så att alla kunde förstå.

Wycliffe dömdes till döden för kätteri, men så småningom ledde ändå reformationen till att vi kunde återta vår delaktighet i det allmänna prästadömet genom att läsa Guds ord och delta i sång och bön.

Men resan slutar inte här. Du Plessis fortsätter att berätta om hur begreppet ”lovsång” och ”lovsångsledare” föddes på 1960-talet när ett skifte i kulturen gick från sånger om Gud till sånger riktade till Gud. På 1980-talet hade John Wimber den kanske mest inflytelserika rollen när han förde lovsången till det vi framför allt känner igen idag – en sömlös rörelse.

– Det handlade om att komma bort från liturgin. Det vi kallar för lovsångsstund föddes. Men i liturgin fanns i alla fall moment av växelläsning och växelsång. När liturgin försvann gick vi plötsligt från konversation till monolog, säger Malcolm.

Läs mer: Följ rytmen i tidebönen

 

På 1990-talet skedde ytterligare en förändring. Lovsångs­ledaren ersattes med ett lovsångsband. Lovsången fyllde allt större arenor.

– Lovsång har blivit mer av show och mindre av vad Bibeln säger att det ska vara, säger Malcolm.

Så hur hittar vi tillbaka till lovsångens ursprungstanke? Till ett gudstjänstfirande som präglas av delaktighet och allas bidrag i en församling där alla är kallade att vara ett konungsligt prästerskap?

– Se varje människas bidrag. Bekräfta varje person. Den som välkomnar en ny, den som lyfter sina händer i tillbedjan för första gången. När du affirmerar andra tänds elden, säger Malcolm.

Och låt lovsången leva i gudstjänsten.

– Lovsång ger vitalitet. När du inför andra säger ”Jesus, jag älskar dig” händer något i din relation med Jesus. Att leda lovsång är ett ansvar som handlar om att bygga upp en gemenskap som kan bli det heliga prästerskap som Gud har kallat oss att vara.

Läs även: Musik som ska bära in Jesus i vardagsrummet

Fakta:

25

Så många år firar skivbolaget David Media.

Debatt
Debatt