Flera stora brister trots angeläget ämne om Bibelns Israelprofetior

Nils-Olov Nilsson
Israel – det judiska folket, profetiorna och Jesu återkomst
Sjöbergs förlag

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Missionären och teologen Nils-Olov Nilssons ”Israel – det judiska folket, profetiorna och Jesu återkomst” ambitiösa titel återspeglar bokens anslag. Författarens ärende är inte bara att visa på hur kyrkan tidigt avlägsnade sig från sitt judiska arv och därmed banade väg för den missuppfattning som i teologiska kretsar kallas ”ersättningsteologi”, det vill säga att kyrkan har mandat att läsa Guds löften i Bibeln till det judiska folket som om dessa löften helt sonika överflyttats på den kristna församlingen. Ett ämne nog digert för en bok om 250 sidor.

Nilsson vill därtill berätta det judiska folkets historia i en ständigt fientlig omvärld, diskutera antisemitism och antisionism och genom att lyfta fram vissa profetiska texter, till exempel hos profeterna Jesaja och Hesekiel, visa på hur statens Israels framväxt hade kunnat visa kyrkan att Jesu återkomst är nära förestående – om nämnda kyrka hade visat större intresse för profetismen som genre.

Emellanåt förstår man också att Nilsson är besviken på vår tids frikyrklighet som han tycker tappat den tidigare väckelseglöden, blivit domesticerad och institutionaliserad. Vid avslutad läsning är det den stämningen som dröjer sig kvar snarare än Nilssons stora kärlek till det judiska folket och staten Israel.

Boken lider av det stora glappet mellan det ambitiösa anslaget och det stilistiska utförandet. Texten hade behövt redigeras betydligt hårdare. Det blir märklig läsning när texten ömsom är högtravande – svepande formuleringar med svåra, akademiska ord – och ömsom taffligt skriven. För att ta bara tre exempel: antika namn som Plinius och Trajanus har författaren inte brytt sig om att översätta från de amerikanska böckerna han hänvisar till utan de får heta Pliny och Trajano. Han påstår att det finns ett grekiskt ord som heter ”mystärium”, vilket är en blandning av latinsk och grekisk form.

Dessutom kallar han Gud genomgående för ”Jehovah” vilket, om inte alla mina lärare på teologen hade helt fel, är en gammal felöversättning av det hebreiska JHVH. Dessa och många andra små och större fel tar fokus från Nilssons angelägna ärende, att lyfta fram det judiska folkets självklara plats i Guds frälsningsplan.

Foto: Sjöbergs förlag
Foto: Sjöbergs förlag
Premium Foto: Andreas Joakimson
Foto: Andreas Joakimson