Kärleksfotografen Andrawos Bassous fotar för fred

När Andrawos Bassous får frågan om varifrån han hämtar sin inspiration kommer svaret snabbt. ”Jesus är min ledstjärna”. Fotografen från Norrköping har blivit en känd profil i Mellanöstern för sin förmåga att genom sina bilder sprida hopp och kärlek.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

– När man tänker på Betlehem ser man stenkastning, handgranater, krig och elände. Jag vill visa på det andra, det vackra, det kärleksfulla. Det är en av målsättningarna med mitt arbete just nu. Jag vill också bryta tabun med mitt fotograferande, det kan till exempel röra sig om kärlek mellan ett par, att de går hand i hand, säger Andrawos Bassous.

Vi sätter oss på Tidermans Café i Södertälje. Han har just kommit tillbaka från Betlehem. Han visar mig nytagna bilder. Vackra sådana.

– Jag vill också visa världen att vi älskar mode, både män och kvinnor. Med mina bilder vill jag också bidra till fred, till att konsten och kärleken ska vinna. För mig är det viktigt att både fotografera i Israel och Palestina.

I västvärlden har få fotografer kändisstatus, nästan ingen av dem är heller igenkänd av allmänheten. I Mellanöstern är det annorlunda.

Jag har själv sett prov på Andrawos Bassous popularitet.

I mars förra året korsades våra vägar första gången. Jag besökte Betlehem för att följa den assyriske/syrianske sångaren Yacoub Shaheen, en kristen ung kille som just vunnit världens största sångtävling Arab Idol. Kristna över hela Mellanöstern och norra Afrika festade på gator och torg som om det var en släkting eller vän till dem som hade vunnit. Assyrier, syrianer, armenier och andra kristna i västvärlden som härstammar från Mellanöstern festade lika mycket de. Många av dem hade röstat på honom. I städer som Södertälje och Eskilstuna var röstandet till och med organiserat av kyrkor och föreningar.

Det var en varm marsdag och Yacoub Shaheen var på väg från Jordanien till Palestina. En hord av journalister, fotografer och tv-team bråkade om vem som skulle stå närmast honom och få den bästa bilden av när till exempel hans mammas första kram om sonen.

Jag försökte tränga mig igenom jag med. ”Följ mig Nuri”, sa plötsligt någon på svenska. En ung blonderad man i röd sammetskavaj som såg ut som en estradör mer än något annat nickade åt mig. När jag frågade hur det kommer sig att han kan svenska fick jag veta att han bodde i Norrköping. Men vi kom inte fram till Shaheen, inte då i alla fall. Vi blev nämligen stoppade av ett tjugotal ungdomar som trängdes för att få varsin selfie med mannen i den röda kavajen, fotografen Andrawos Bassous.

Det visade sig att han var personlig vän till Yacoub Shaheen, och precis som Shaheen var han född i Betlehem. Dessutom hade Andrawos Bassous mer än en miljon följare på Facebook och Instagram. Av bilderna att döma kände han många av de arabiska världsstjärnorna.

En halvtimme senare hade vi jag fått min intervju med Idolvinnaren Yacoub Shaheen.

Ett år senare hör jag att Andrawos Bassous är i Sverige. Han hör av sig till mig innan jag hinner göra det, han är intresserad av min organisation A Demand for actions (ADFA) volontärsarbete i Libanon och vill fotografera det.

– Jag fick en gammal kamera av min pappa när jag var en liten pojke, jag har alltid gillat att fotografera. Jag tog först bilder på släktingar och kompisar, de gillade dem och det uppmuntrade mig. Några år senare, i tonåren, började jag fotografera kärlek, människor som på olika sätt visade kärlek för varandra menar jag.”

Han säger att han vuxit upp med våld och krig, att det tröttade ut honom men genom linsen och älskande pars glädje får han kraften tillbaka. Han började fotografera i Palestina, i Bethlehem, Ramallah, Nablus och Jerusalem. Nu reser han världen över.

– Tack vare mitt svenska medborgarskap kan jag resa till de flesta länder i världen, det är en mycket bra dörröppnare.

Bassous bor i Norrköping men är ofta i Södertälje där majoriteten assyrier/syrianer bor, han själv tillhör nämligen folkgruppen. Han är också diakon och sjunger gärna i någon av de syrisk-ortodoxa kyrkornas körer. Men han säger att han inte gör skillnad på folk och folk, han är inte intresserad av religion på det sättet. Han är intresserad kärlek och fred. Vi sätter oss på Tidermans i Södertälje, flera kommer fram och frågar om han är fotografen och sångaren från Palestina. De vill alla ta selfies med honom.

Hur kommer det sig att en fotograf blivit så känd, det brukar vara tvärtom?

– Sociala medier har väl ändrat på det antar jag. Många vill ju ta bilder med mig och hoppas på att jag accepterar att de taggar mig, på det sättet kan de själva få fler följare. Sedan älskar de det faktum att jag fotat många skådespelare, sångare och andra celibriteter, jag står kändislivet nära.

Han poängterar flera gånger att det är hans jobb, alltså hans fotografier och hans musik som gett honom en egen kändisstatus och visar stolt upp några bilder. De är magiska. Han är dessutom intresserad av mode, både bilderna på honom och på andra visar det tydligt.

– Ja, jag älskar kläder, män kan också vara fåfänga. I Mellanöstern är man det mycket mer än i Sverige.

Jag frågar vem som är hans främsta inspiratör. Utan att blinka svarar han:

– Jesus är min ledstjärna.

När han slår på telefonen, jag hade krävt att den skulle vara avstängd under intervjun, har han fått ett femtiotal meddelanden. Det är allt från par som vill bli fotograferade till Valentine till borgmästaren i Betlehem som undrar när han kommer tillbaka dit. Innan han går frågar han om han får ta en selfie med mig, det är hans signum, att ta en talande sådan, han talar rakt in kameran medan jag står någon meter bakom honom.