Kyrktanter hjältar i mysdeckare

Mysdeckare i frikyrkomiljö – det låter nästan osannolikt. Men Annette Haaland har skrivit en. Häromdagen kom ”Pastor Viveka och tanterna” ut på Albert Bonniers förlag. – Jag ville skriva en berättelse där de kristna var hjältarna, säger hon.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Annette Haaland tar emot på Bromma folkhögskola, som delar lokaler med Teologiska Högskolan Stockholm vid Brommaplan. Skolan flyttade hit från Lidingö för omkring ett år sedan, men Annette har varit lärare på allmänna linjen i åtta år. Hennes blick är glad och varm och hon visar runt i skolans korridorer med stor förtjusning.

– Jag är fortfarande alldeles glad över att jag får jobba här, säger hon.

Och så kommer ett av många kvittrande skratt.

Att det finns mycket glimt i ögat hos författaren lyser också tydligt igenom i den bok som snart kommer ut på Sveriges mest prestigefyllda förlag. I ”Pastor Viveka och tanterna” skojas det friskt, om än med en mycket varm underton, om både pastorn själv och församlingsmedlemmarna. Inte minst den grupp som i titeln kallas för ”tanterna”.

– I de flesta böcker, inte minst i deckare, framställs de kristna som knäppgökar. Men jag ville skriva en bok där de kristna var hjältarna och löste mordgåtan. Nu blev det inte riktigt så, förstås …

Hon skrattar igen. Människor har ju sina egenheter, även i församlingen, och som många andra författare upplevde Annette att hennes karaktärer efter ett tag började leva sina egna liv. De gjorde saker som hon inte hade tänkt sig. Berättelsen fick bli lite mer komplex.

Frikyrkomiljön känner hon väl sedan barnsben. Annette är uppvuxen i Hestra i Gnosjö-trakten inom Missionsförbundet, och studerade senare till lärare och så småningom till pastor. Hon jobbade också som pastor i Triangelkyrkan i Enskede i 6–7 år innan hon blev lärare på det som nu är Bromma folkhögskola.

Men är frikyrkomiljön intressant för läsare som inte känner till den så väl?

– Många vet inte så mycket om den. På några ställen har jag blivit uppmanad att förklara mer och berätta hur saker går till, för det vet inte folk i allmänhet.

För egen del är Annette ”förtjust i fenomenet församlingen”.

– Var annars i vårt samhälle möts människor från så olika håll, med så olika erfarenheter, över åldersgränser, i en stad som Stockholm, på samma sätt som i församlingen?

Men om nu en före detta pastor i en frikyrka i Enskede skriver en deckare om en pastor i en frikyrka i Enskede, kan man ju undra om det inte finns väldigt många verkliga församlingsmedlemmar som kommer att känna igen sig.

Det tror inte Annette.

– Det är inte jag som är pastor Viveka, och hon är ju dessutom en ganska skruvad figur. Min man blev väldigt orolig att någon ska tro att han är som pastor Vivekas man. Men det är han inte!

Och de karaktärer som finns med i boken är människotyper som hon bakat ihop av intryck från personer som hon har träffat i många olika sammanhang och bygger inte på verkliga människor. Allt är dessutom vridet några extra varv.

– Möjligen kan församlingen känna igen berättelsen om hur det var när kyrkan byggdes, men inte mer, tror Annette.

Om någon skulle ta illa upp blir hon förstås ledsen, men samtidigt värjer hon sig mot det.

– Man måste kunna få skoja lite, säger hon bestämt. Jag tycker inte om den där känslan av att det man får tycka och känna styrs av andra. Det blir falskt och fel. Man måste få uttrycka sig. Men det finns en gräns för vad jag kan tänka mig att skriva om församlingen.

I boken brottas pastor Viveka också med flera av de stora livsfrågorna, och det smyger sig in små hänvisningar till exempelvis kristna författare som Dietrich Boenhoeffer och Eyvind Skeie. Annette medger att Vivekas funderingar kring livet och tron ligger nära hennes egna. Samtidigt har hon velat hålla en öppen ton, för att även läsare som inte är troende ska kunna läsa boken med behållning.

Att det blev en deckare beror på att hon själv tycker om att läsa deckare. Men det fanns också ett manus före det här, ett som inte blev utgivet eftersom det inte var tillräckligt spännande. Det var då Annette kom på idén att skriva en deckare i stället.

– Då måste det ju bli tillräckligt spännande, tänkte jag, säger hon.

På vägen gick hon en skrivarkurs där hon fick tips på hur hon kunde bearbeta manuset. Och när Bonniers ringde förra hösten och tackade ja till utgivning fick hon lägga sig på soffan en stund och andas lugnt.

Planer på en uppföljare finns redan, men allt skrivande gör hon på fritiden. Det är fortfarande som lärare hon tycker att hon gör sin största insats.

– Det vi gör här är mycket viktigare än det jag skriver.

Fakta:

Annette Haaland

Ålder: 50.

Familj: Maken Per och barnen Nisse, Lisa och Nora.

Bor: Gamla Enskede, Stockholm.

Gör: Lärare i svenska, religion och filosofi på Bromma folkhögskola, före detta pastor.

Aktuell: Som författare till boken ”Pastor Viveka och tanterna”.

VINN BOKEN

Dagen lottar ut fem exemplar av ”Pastor Viveka och tanterna” till våra läsare. Svara på frågan nedan och mejla oss på kultur@dagen.se, eller skicka ett vykort till Kultur, Dagen, 105 36 Stockholm, senast den 10 mars.

Vinnarna meddelas separat.

Vilken av följande kristna

tänkare omnämns i boken

”Pastor Viveka och tanterna”?

1. Jean Calvin

X. Augustinus

2. Dietrich Boenhoeffer

Lilla Erstagården