Martina Möllås sånger är fyllda av tröst och tro

Att ge ut en skiva med eget material, utan att ha ett känt namn eller ett stort nätverk, det är modigt. Och hade inte Martina Möllås känt en så tydlig inre maning, så hade hon nog aldrig vågat.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Skivdebuterande Martina Möllås har länge burit en dröm om att göra något med musiken hon har på insidan. Under åren på musikhögskolan i Malmö blev det några demos, men när livet trillade på, kom hon i stället att mer ägna sig åt att få andra att musicera, genom arbetet som församlingsmusiker och körledare i Breviks kyrka på Lidingö.

Men när hon kom tillbaka dit efter sin andra föräldraledighet, kände hon att det var dags.

– Jag bestämde mig för att göra något bara för min egen skull. Men den här resan har verkligen varit en prövning för mitt självförtroende, säger Martina när vi slår oss ner i familjens vardagsrum med var sin kopp te.

Att skivan blev verklighet handlar om en kombination av att vilja följa en längtan, och ett beslut, och spår som ”Nu eller aldrig”, ”Jag går mot dig” och ”Överlåtelsen”, vittnar om att Martina har tagit ut en ny riktning.

Men det började med en enda låt. Sången ”Jag går mot dig”. Hon skrev den efter mötet med den rumänska kvinnan som tiggde utanför deras mataffär, som hon inte visste hur hon skulle förhålla sig till, samtidigt som hon arbetade med musiken till en kommande gudstjänst utifrån bibelordet ”den siste ska bli den förste”.

Sången skrev nästan sig själv när orden ”så ofullkomlig, men ändå värdig” kom till henne.

– Det var en ny känsla för mig. Att känna mig ofullkomlig utan att vara nerslagen. Jag upplevde att jag har mina brister, men gör så gott jag kan, och att Gud älskar mig trots det.

När sången var färdig satte sig Martina vid pianot hemma i radhuset och spelade in. En inspelning hon skickade till producenten Magnus Ahlgren, som fick fria händer. När låten kom tillbaka med ett helt annat sound än hon hade hört i sitt huvud, kände hon bara ”ja!!!”.

– Magnus är så begåvad. Det har varit en fröjd att jobba med honom, och han har ändå behållit min kärna, nerven.

– Om jag hade dragit ihop ett band och gått in i studion hade det nog låtit som mycket annat, men Magnus har skapat något annat.

Och soundet är verkligen skönt avvikande mot många andra skivor som släpps inom den kristna genren nu, med mer synthljud än ”ricka-racka”-gitarrer. Men de lite melankoliska dragen och de ärliga texterna är hennes.

Mycket av innehållet i sångerna har anknytning till Martinas eget liv, eller andra i hennes närhet. Berättelser och böner som hon tror många kan känna igen sig i.

Hur går ditt låtskrivande till?

– Ofta börjar det med att jag får en melodi, sedan går det rätt snabbt. Sången ”Jeriko’’ är en av få som jag verkligen har komponerat, som inte bara kom till mig.

Just ”Jeriko” skrevs till en vän som har haft det väldigt svårt och som tvingats gå varv på varv ”runt Jeriko” i väntan på att se ljuset.

– Jag ville göra en kämparsång, för det är väldigt sällan jag upplever att Gud bara serverar underverk. Det handlar oftare om att han verkar tänka ”ni gör det där, och jag gör det här”, säger Martina.

Flera av låtarna på skivan har biblisk koppling. I sången ”Hel igen”, blandar Martina det självupplevda med berättelserna om kvinnan med blödarsjuka som ville röra vid Jesus mantel, och den samariska kvinnan vid brunnen.

Hon har medvetet försökt hitta nya ord för att beskriva tron, för att inte hemfalla åt ord som redan används i många andra sånger och som hon har vant sig vid under sin uppväxt i frikyrkan. Under de nio åren i Lidingö församling har hon mött andra kristna med andra sätt och språk att beskriva tron på, och som har utmanat hennes ordval.

– Jag tror att tiden i Svenska kyrkan har gjort mig mycket mer ödmjuk än jag var innan och min förhoppning är nu att jag ska få bidra med ett nytt språk i den kristna musiken, att skriva musik som kan användas över de kyrkliga gränserna.

Har arbetet med skivan påverkat din egen tro?

– Man reflekterar mycket när man väljer hur man vill uttrycka sig och jag har fått kämpa mycket med existentiella frågor och tvivel. Ibland har jag undrat, nu när jag går ut offentligt med min tro så här: ”Kommer jag kunna stå för det här?”. Men då har jag tänkt …

Martina tystnar, ögonen fylls av tårar och rösten är bruten när hon fortsätter.

– … då har jag tänkt att jag följer mitt hjärta i tro och kastar mig ut.

Hon pausar, torkar bort en tår, harklar sig och tar ny sats.

– Det är ju alltid svårt att veta vad som kommer från en själv och vad som kommer från Gud, men kanske kände jag det som ett kall. Att det är något som har lagts ner i mig och som jag skulle fullfölja.

– Samtidigt har jag gjort skivan för mig själv, för att det är roligt, men det är en stor resa att spela in en skiva utan att veta om någon ens kommer vilja lyssna.

Utanför fönstret i radhuset på Lidingö, breder det naturreservat ut sig som familjen har som närmaste granne. En miljö där Martina, som själv är uppvuxen på landet utanför Hässleholm, känner sig hemma. Hon talar fortfarande skånska med härligt rullande r, men trots att hon i vanliga fall brukar sjunga på rikssvenska, tog hon det djärva beslutet att spela in hela plattan på dialekt.

– Den tanken var inte självklar, utan kom precis när vi skulle lägga sång i studion. Jag insåg att om jag inte sjöng på skånska nu, så skulle jag inte kunna göra det framöver heller. Och när Magnus tyckte att jag skulle sjunga så som det kändes naturligt, så blev det så här.

– Jag tror att det hänger ihop med behovet av att vara äkta. Och det känns så bra.

En av de sånger som berör mig mest är ”Nu eller aldrig”, berätta om den.

– För mig handlar den om att stärka sig själv utifrån hur Gud ser på oss. Det är många som mår dåligt i dag, som kämpar med sin självkänsla, samtidigt som samhället pratar om att vi ska bli starka i oss själva och följa våra drömmar. Jag ville skapa en kontrast till det, som pratade om samma sak fast ur ett annat perspektiv.

Martina har en rad spelningar inbokade under våren och ser fram emot att få dela sin musik med fler.

– Min önskan är att mina sånger ska få vara till tröst och uppmuntran.

Fakta: Martina Möllås

Familj: Maken Andreas och barnen Lisabeth och Oscar.

Ålder: 39 år.

Bor: På Lidingö.

Gör: Jobbar halvtid med körverksamhet i Stefanskyrkan i Stockholm, samt frilansar som körledare i olika körprojekt.

Aktuell: Släppte nyligen sin första skiva.

Utbildning: Musikhögskolan i Malmö.

Kul: Martina har gjort flera musikvideor som finns på hennes youtube-kanal.

Debutplattan ”Allting har sin tid”.

Debutplattan ”Allting har sin tid”.

Foto: Pressbild
[x]