När väckelsen blev skönlitteratur

Anders Persson

”Den levande närvaron av Ordet”

(Norma)

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

”Jag minns en själ som jag frälste”. Vilken författare börjar en novell på det viset? Torgny Lindgren, förstås. Möjligen kunde det också ha varit P O Enquist eller Sara Lidman. Alla tre har hämtat mycket byggnadsvirke från väckelsepredikanternas och bibelböckernas ordskog. Torgny Lindgren var dessutom en mästare på att göra humor av halleluja. Humor utan hån.

Anekdoter om och citat av färgstarka resepredikanter är viktiga inslag i flera av Lindgrens romaner, liksom i Enquists ”Musikanternas uttåg”. Rent språkligt lutade sig Lindgren mot den muntliga berättelsekonst, som dessa folkliga förkunnare gjorde till sin. Framför läsarens ögon vävs timligt och evigt ihop till en färgstark gobeläng.

I åtta välskrivna essäer analyserar litteraturvetaren Anders Persson avtryck som Norrlandsläseriet satt i skönlitteraturen. Då är förstås ovan nämnda författare representerade, samt några till. Om P O Enquist, Sara Lidman, Torgny Lindgren, Bengt Pohjanen och andra erkända författare med ett rotsystem i roseniansk och laestadiansk väckelsemylla har redan skrivits mycket. Det jag främst uppskattar i Anders Perssons essäsamling är att han också anknyter till vad han själv kallar ”icke-kanoniserad” utgivning av romaner med religiöst innehåll på samfundsanknutna förlag, främst EFS-förlaget. Och att han gör det respektfullt och seriöst.

Litteraturvetaren Gunnar Hallingberg har i sina studier ”Läsare” (2010) och ”Moderna läsare” (2016) påvisat hur den typen av litteratur konsekvent nonchalerats av kultur­etablissemanget. Här får Tore Nilsson, EFS-predikant och författare med 17 romaner på sin meritlista, välförtjänt uppmärksamhet.

Tack för det, Anders Persson!

Foto: Pressbild