Så fann guldbaggenominerade Joakim Sällquist nyckeln till frihet

Joakim Sällquist följde med sin kompis på audition som sällskap, men det var han som fick en av huvudrollerna i ”Goliat”. Nu har han nominerats till en guldbagge för årets manliga huvudroll för sitt livs första skådespelarinsats.
Vad många inte vet är att Jesus för fyra år sedan gjorde entré i hans liv. Drogmissbruket och fängelsetiden är nu ett minne blott.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Östgötskan klingar välbekant från filmen. Men uppsynen inklusive den fiskbensmönstrade yllerocken och de moderiktiga svarta kängorna är åtskilligt prydligare än den amfetamindealande Roland Henebro som Joakim Sällquist gestaltar i Peter Grönlunds nya film ”Goliat”. Ett familjedrama i samma anda som hans Guldbaggebelönade långfilmsdebut ”Tjuvheder” från 2016.

”Goliat” skildrar hur den tonårige sonen Kimmie försöker krångla sig ur den kriminella värld som omger honom, något som inte enkelt låter sig göras när pappa Roland snart ska inställa sig för att avtjäna ett fängelsestraff. Någon måste ju försörja familjen och mamma är både utförsäkrad och arbetslös och dessutom oförmögen till det mesta på grund av sin fibromyalgi.

Själv uppfattade Joakim Sällquist filmens titel som den lilles kamp mot det övermäktiga, en situation han alltför väl känner igen från sitt eget liv, men enligt regissören heter filmen ”Goliat” för att den handlar om att gå emot sina rädslor.

Hur som helst finns det åtskilliga beröringspunkter mellan Joakim Sällquists liv och Roland Henebros turbulenta tillvaro. Det är också så att mitt i allt drogmissbruk och alla fängelsevoltor har Gud återkommande gjort sig påmind. Bilden av en god Gud grundlades i Joakim redan i första klass.

– Vi hade två lärare. En som var av den gamla skolan – stenhård och supersträng – som vi hade måndag till torsdag. Men fredagar hade vi en kristen tjej som läste berättelser om Jesus och jag tyckte att det var så fantastiskt.

Läs även: Sebastian Stakset talade ut i P1:s söndagsintervju

 

I sexan inträffar en händelse som får Joakims tillvaro att rämna totalt. En dag när skolan besöker badhuset råkar en kille simma in i hans käke och smällen gör oerhört ont. Mamma tar honom till tandläkaren och efter vidare undersökning på sjukhus visar det sig vara en aggressiv form av skelettcancer. Läkarna kan bara garantera två års överlevnad.

– De opererade bort käken från höger öra och nedåt, de försökte spara hakan, men där fanns metastaser kvar så de var tvungna att klyva den på hälften. Sedan följde en massiv cellgiftsbehandling i över ett år, berättar Joakim.

Operationen gör honom sned i hela ansiktet, eftersom läkarna är tvungna att vänta tills han växt färdigt innan de kan ersätta de bortopererade benen med implantat. Men mobbarna tar ingen hänsyn till det.

– Jag började fly in i fantasin. Skapade en låtsatsvärld med små figurer där jag var varenda karaktär, som dataspelet Sims fast jag hade det i huvudet. I dag förstår jag att det var den världen jag kunde kontrollera. Den riktiga världen gjorde precis vad den ville med mig. Jag hade inget att säga till om.

Vid det här laget har Joakims pappa lämnat familjen, men han har lämnat en massa instrument efter sig och nu flyr Joakim in i musiken. I sjuan försöker han komma tillbaka till skolan, men en kille går på honom direkt.

– Då testar jag en Bruce Lee-grej och känner direkt att jag får kontroll när jag slår mot honom. Attack är bästa försvar. Sedan börjar jag röka för att vara tuff och passa in.

– När jag är 16 år kommer jag i kontakt med amfetamin. Det känns som att min käke växer ut och jag blir hel igen, den enda relation som ger 100 procent tröst direkt. Jag tänker att det här ska jag aldrig sluta med.

Nu börjar Joakims liv att spåra ur på allvar. Den disfunktionella hemmiljön med en pappa som är periodare och en storebror som är aktiv narkoman börjar ta ut sin rätt. Dessutom pratar familjen inte om problemen, allt sopas under mattan.

Läs också: Natalie Tillberg fann Jesus på New age-mässa

 

Egentligen vill han reda upp sin tillvaro, men han har inte förmågan. Ur alla dimmiga år av missbruk och fängelsevistelser står några minnen ut. Joakim berättar om den gång när han precis sluppit ur fängelset och blev indragen i en mc-relaterad våldsuppgörelse. En vecka senare blir han häktad för grov misshandel. Återigen riskerar han ett flerårigt fängelsestraff.

– Jag orkar inte. Jag börjar söka mig till Gud och börjar be intensivt i ett par månaders tid. Till slut börjar jag känna att jag inte är ensam. "Hjälp mig ut den här gången så ska jag följa dig", lovade jag Gud.

En vecka före rättegången utmanar Joakim Gud: "Låt mig få sätta in fingret i Bibeln och hamna på något som jag förstår".

Joakims finger hamnar på Romarbrevet 8:1 – "Nu blir det alltså ingen fällande dom för de som tillhör Jesus Kristus".

– På rättegångsdagen säger domaren: "Joakim Sällquist ska omedelbart försättas på fri fot". Jag gick ut från rättssalen, men en och en halv minut senare hade jag glömt bort Gud. I stället fortsatte jag mitt liv med kriminalitet.

2006 hamnar Joakim i Thailand, ett försök att komma bort från polisen och knarklivet. Men efter en vecka börjar han handla med metaamfetamin. I samband med en narkotikaaffär blir Joakims kompanjon ihjälskjuten, själv blir han svårt skottskadad. Han flyr, men en inre röst manar honom att söka sig tillbaka till ursprungsplatsen. Där får han hjälp, men han är illa däran och saknar de pengar som sjukhuset kräver för att operera. Till sist belånar hans bror sitt hus och Joakim räddas i sista stund.

Läs mer: Elisabeth Sandlund: Låt kyrkan vara alkoholfri zon

 

Trots familjens stöd blir det samma visa som förut när han kommer tillbaka till Sverige. Snart upptäcker Joakim drogen MDPV, även kallad djävulsdrogen.

– Man blir som galen av den. Efter fyra år drabbades jag av en djup psykos och hamnade på behandlingshem. Jag var 42 år. Jag förlorade mig själv för att hitta mig själv igen.

Till sist blir han intagen på rättspsyk. Joakim beskriver hur han mot slutet av den ett och ett halvt år långa perioden mer och mer började tänka att "det finns en god Gud som älskar mig".

– Det första jag gör när jag kommer ut rättspsyk är att åka till Klosterkyrkan i Vadstena och låta döpa mig. Samma dag. Sanningen går upp för mig att jag hade snedvridit allt. Jag hade trott att jag var tuff, fast jag egentligen var rädd.

Detta hände 2014.

Efter psykosen kommer Joakim tillbaka till sin hemstad Norrköping. Han träffar kristna från Equmeniaförsamlingen Vidablickskyrkan och får hjälp att landa. Han kommer med i en hemgrupp och han blir inbjuden till en Alphakurs.

– Det hjälpte mig så mycket även om jag inte greppade allting. Det var en oerhört viktig tid för mig.

En dag kommer församlingens pastor Göran Strömner och berättar om den nystartade VOIS-kyrkan i Norrköping. Han har fått en tanke att den kanske skulle passa Joakim. Så Joakim går dit och det blir kärlek vid första ögonkastet.

– Jag har förknippat kyrkan med tålamod, som något dystert och dömande. Som att vänta på skolavslutningen när man bara vill springa ut. Men här pratade de så att jag förstår och till och med mindes predikan.

– Genom hela livet har jag känt att Jesus har sträckt ut sin hand och visat sig, men när jag varit aktiv med droger har jag trott att jag har varit Gud. Man blir sådan i skallen när man knarkar. Nu är jag ett instrument för Gud, jag vill verkligen vara det, säger Joakim.

Därför tvekar han inte en sekund när Dagen vill träffa honom för en intervju. Och när han ska medverka i TV4:s ”Nyhetsmorgon” är han noga med att korset kring hans hals ska synas i rutan.

Nu har Joakim varit drogfri i fyra år, han håller på att ta tillbaka sitt körkort och han har klippt alla band från sitt tidigare liv. Han har utbildat sig till behandlingsassistent och arbetar som boendestödjare.

– Jag hjälper människor att bryta destruktiva livsmönster. Jag vill fortsätta jobba, fortsätta leva med Gud och fortsätta hjälpa människor.

Med andra ord hjälpa människor att göra samma resa som han själv, från mörker till ljus. Mitt i allt detta får han ett oväntat genombrott som filmskådespelare.

– Det kändes surrealistiskt först. Jag satt och tittade på "Kulturnyheterna" hemma i tv-soffan. Plötsligt sa de mitt namn. Jag tittade förvånat på Emma, min inneboende. Fattade ju knappt att det var mig de pratade om. Men det är kul att få beröm för något.

Jag frågar om han fått erbjudanden om några fler filmroller

– Jo, faktiskt. Men det är inget som är klart än, säger Joakim och spricker upp i ett stort leende.

Käken är hel. Och nu även själen.

Läs även: Kirk Franklin: "Jag kämpar fortfarande med djupa problem"

Joakim Sällquist

Ålder: 46 år.

Familj: En vuxen son.

Bor: Norrköping.

Gör: Arbetar som behandlingsassisten.

Aktuell: Som en av huvudrollsinnehavarna i bioaktuella familjedramat "Goliat".

Kuriosa: Har haft en begynnande musikkarriär som aldrig tog fart, mycket beroende på Joakims drogmissbruk. Här kan du höra låten som Joakim skrivit till sin son.

Joakim Sällquist om ...

... att spela in en film som utspelar sig i drogmiljö: "Jag kände någon slags negativ underton. Inte ett sug, men jag kände att jag blev mer mörk."

... att växa i tron: "Min tro är färskvara. Om jag släpper den blir jag mörk. Men om jag aktivt jobbar med min tro blir jag stark.".

... att hålla sig i form: "Jag är mycket för träning, särskilt löpning. Pulshöjande träning tre gånger 45 minuter i veckan är bättre än all världens mediciner. Men det blir ingen överdriven träning. Det är viktigare att vara fin därinne."

"Goliat" – ett bioaktuellt familjedrama av tidigare Guldbaggebelönade regissören Peter Grönlund.

Foto: Pressbild
[x]
Premium
Foto: Jacob Zetterman