Sakral elektropop med historiska anor

En kvinnlig psalmförfattare och mystiker. En gemensam musikalisk vision. En inspelning kantad av dogmaliknande principer.
Andreas Eklöfs och David Åhléns gemensamma elektromusikprojekt 1921 är tvinnat av flera olika trådar.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Först några ord om det där med namnet. Kan man ha ett årtal som gruppnamn? Det vore väl fint, tänkte Andreas Eklöf där han satt på ett flygplan. Han hade just spillt ner sig med cider när han fick syn på ett årtal på burken. Inte 1921, men det var så han fick idén.

Vid det här laget hade Andreas Eklöf och David Åhlén redan satt igång att göra musik tillsammans, men allt var i sin linda och något bandnamn existerade ännu inte. Det gjorde däremot några texter av en svensk psalmförfattare och mystiker vid namn Linnea Hofgren. För många kyrkobesökaren är hon nog mest bekant för sin sång ”Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen”. Utöver sitt författande av poesi och ett flertal sångtexter var hon aktiv i Flodbergskretsen, en ekumenisk vänkrets kring sekelskiftet 1900 och 30 år framåt med viss dragning åt kristen mystik. Linnea Hofgren levde 1868 till 1921.

– Vi tänkte att det vore fint att uppmärksamma hennes dödsår, därav namnet 1921, berättar Andreas.

David hade inte hört talas om Linnea Hofgren tidigare men blev tipsad om hennes texter av en vän, Maja Ekström, som skrev en uppsats om henne.

– Eftersom hon forskade hade hon hittat texter som inte tidigare vare publicerade. Hon diktade och skrev om sina drömmar i diktform. Det passade bra in i mitt och Andreas projekt, förklarar David.

– Linnea Hofgren kämpade med sjukdom hela sitt liv, men levde ett rikt inre liv.

Några av texterna kändes särskilt passande och Davids syster som bor i USA, Tabita Green, översatte dem till engelska varpå David och Andreas sedan tonsatte dem. Så nu finns Linnea Hofgrens alster med som två spår på 1921:s debutalbum nästan 100 år efter hennes död.

Att David och Andreas funnit varandra musikaliskt har en naturlig förklaring. Båda har tidigare gett ut musik på samma skivbolag, Compunctio, och Andreas har varit involverad i mer eller mindre alla soloskivor som David tidigare gjort.

– Vi har jobbat ihop länge och funderade: Vad kan vi göra tillsammans? Vi hade en tanke från början, en musikalisk vision: Vi ville göra elektronisk musik som kändes organisk, berättar David.

– Tanken utgick lite från Davids första skiva på Compunctio, med ganska enkla arrangemang – antingen gitarr eller cembalo eller stråk. Att det skulle vara en slags kammarmusik. Singer-song-writer-kammarmusik,

Se där, ett alldeles eget begrepp. Andreas förtydligar:

– Att utgå från kammarmusik, men använda elektroniska instrument. En slags John Dowlandmusik*, renässansmusik fast med synthar.

Samtidigt som både Andreas och David är rutinerade musiker med lång erfarenhet i bagaget är 1921 en färsk företeelse. För två år sedan fanns den inte ens. Båda är konstnärssjälar och två skapande människor, men också vana att göra sina egna produktioner. Jag undrar hur de lyckats att få sina skapandeprocesser att flyta medströms eller om det händer de krockar.

– Både och, tycker Andreas. Det är som att vi har gett varandra frihet på olika sätt. David har gett mig frihet och jag har kollat av med honom att vi är på samma spår.

David hummar instämmande.

– Vi har haft några delade meningar, men det har löst sig, konstaterar Andreas.

Han förklarar att duon skissat några kreativa lagar som de sedan försökt att hålla sig till.

Kan ni ge något exempel på en sådan förhållningsregel?

– Att inte jobba med för mycket pålägg, säger David. En av grundideéerna var att 1921 ska vara min röst och så ska det vara ett instrument som spelar emot det. Om vi skulle göra ett pålägg var vi tvungna att motivera det, vi hade nästan dogmaregler när vi gjorde den här plattan.

– När man gör elektronisk musik är det lätt att man gör många pålägg, säger Andreas.

– Man överproducerar, inflikar David.

– Jag har försökt att bygga instrument, det vill säga programmerat synthar som ska fungera som en gitarr som kompar David mer än att göra en massa synthlager.

Har ni satt upp någon målsättning för 1921?

– För min del har det varit att bli klar med skivan, säger Andreas och David skrattar.

Skaparprocessen har tagit år i anspråk.

– Jag är perfektionist så någon måste stoppa mig. Det var det producenten Andreas Runeson gjorde. Han sa: Nu är det bra! Han kom hem till mig, satte sig i studion och sa: Den här låten är klar, den är klar, den här kan du se över.

På debutalbumet ”In my veins” finns tre typer av låtar, förklarar Andreas – enklare poplåtar, instrumentala låtar och sedan några låtar som är en blandning mellan de två kategorierna.

– På de låtar som ligger i gränslandet har vi använt oss av Linneas texter, där de är lite mer mässande, säger Andreas.

– Rent stilmässigt är det liturgiskt influerat. Det påminner om hur man sjunger liturgin i kyrkan, förtydligar David.

”Minimalistisk, detaljrik, vacker med hans oforcerade falsettsång i centrum”, skrev Dagens recensent Magnus Sundell om 1921:s platta med David Åhléns karaktäristiska röst i särskild åsyftan.

– Rösten har en speciell karaktär som är unik. Den sticker ut, konstaterar Andreas. Det har också varit inspirerande när jag har försökt bygga upp elektroniska ljud som ligger nära rösten, så att rösten speglar sig en elektronisk bild.

Det är alltid svårt att klä en musikstil i ord, man måste själv lyssna för att riktigt förstå. Men det lär knappast ha undgått någon läsare att den musik Andreas och David sysslar med inte är listornas genre direkt. Att det inte är sånger som flörtar med det kommersiella. Lägg därtill att en av duons första spelningar var på en poesifestival.

Men hur tar man sig då ut till en större publik med sådana sånger? Det finns ju flera exempel på artister som lyckats göra det smala brett. Jag tänker på Emil Svanängen, Meadows ...

– ... Bon Iver, fyller David i. Jag tror att musik har förmågan att ta sig ut även om den är smalare. Jag tänker på grupper och artister som Radiohead och Björk som banat väg för smalare, eller mer alternativ popmusik.

– Jag tror att det är ett annat läge i dag än för tio, femton år sedan. Att det finns en otrolig öppenhet bland lyssnarna även för musik som gränsar till konstmusik. Även för genreöverskridanden musik. Det kan vara väldigt smalt men ändå nå ut.

* John Dowland (1563–1626) var en engelsk kompositör, sångare och lutspelare.

1921

Ny duo bestående av Andreas Eklöf och David Åhlén.

Spelar elektronisk pop inspirerad av klassisk kammarmusik,

Skivdebuterar med albumet ”In my veins”

Innehåller tio nyskrivna sånger av Eklöf/Åhlén.

Foto: Pressbild