Skapandet hjälpte genom utmattningen

Drömmen var så stor att hon inte vågade satsa på den.
Men det var först när hon bejakade sin kreativitet som hon tog sig vidare från utbrändheten.
I dag vill Katarina Johnson låta sina fotografier ge hopp.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Det finns något skört och utsatt över hennes bilder från sjukdomsperioden. Den lilla flickan står ensam i skogen, som en bild från sagornas värld där det bland träden lurar vargar och troll. Samtidigt finns där vila, förtröstan och beskydd. Bildernas titlar ger ledtrådar till det budskap som Katarina vill förmedla, som ”Var inte rädd” och ”Bli stilla”.

– Jag upplever att detta är något som jag fått ta emot från Gud, något som jag hoppas kunna ge vidare, säger hon.

Vi befinner oss långt från granarna och mossan, i det ljusa stadsbiblioteket i centrala Göteborg. På ett kafé en bit härifrån hade hon sin första fotoutställning.

När man möter henne framstår det som självklart att hon har ett kreativt yrke, men resan dit har varit lång. Somliga människor satsar från tonåren allt på konsten. Andra tvekar att leva ut sin dröm och kanske bär den i sitt hjärta genom hela livet. Katarina tillhörde länge drömmarna.

– Jag tror att jag var tolv år när min morbror gav mig en finare systemkamera. Jag fick redan då en väldig känsla för att fota seriöst, säger hon.

När hon blev äldre gick hon på konstskola och studerade grafisk design, men satsade aldrig på foto.

– Fotografering har alltid funnits där som en hobby. Men jag tror att det har varit en så stor dröm för mig att jag varit rädd för att gå in i den. Om jag misslyckas, vad har jag kvar då? säger hon.

 

Läs mer: Psykiatriker Niklas Nygren gick in i väggen

 

Katarina är gift med sångaren och låtskrivaren Michel Jeff Johnson. Deras tre barn kom tätt och har varit till stor glädje, men småbarnsåren har också varit krävande. När yngsta sonen Bruno kom var hon utkörd.

– Jag tror det var den tröttheten som tvingade mig att möta mig själv. Jag insåg att jag måste göra det jag verkligen ville, jag måste ta mig själv på allvar, säger hon.

Katarina startade eget företag som fotograf under föräldraledigheten 2014. Det var ett viktigt steg i livet, men också då hon brände ut sig. En morgon vaknade hon med ett tungt tryck över bröstet och andningssvårigheter.

– Min man var sjukskriven en period, jag var hemma med tre barn, och så startade jag eget i den vevan. Det kanske inte är så konstigt att det blev som det blev. Det kan också ha påverkat att jag så länge inte var sann mot mig själv och inte gjorde det jag längtade efter, säger hon.

Som sjukskriven började hon göra bönepromenader i skogen, hon som alltsedan scouterna haft svårt för friluftsliv. I naturen började det födas nya idéer.

– När jag mådde som sämst så var det motstånd i allt, det var bara tårar. Men i det svarta och mörka fick jag bilder. Först orkade jag inte skapa, när jag blev lite bättre kunde jag fota.

Den första bilden blev just flickan i skogen med titeln ”Var inte rädd”, den lugnande uppmaning som Gud så många gånger upprepar i Bibeln.

– Det blev en ljuspunkt för mig, säger hon.

 

Läs mer: Missionsföreståndare och musiker föreläser tillsammans om utbrändhet

 

Bilderna från denna period har blivit en utställning ”Tysta viskningar” som visats i Göteborg. Hon hoppas kunna ställa ut på fler platser.

– Jag hoppas bilderna kan bidra till att människor kan få känna hopp. För jag vet hur många det är som kämpar, säger hon.

Hennes resa har gett henne många tankar om kreativitet, tro och prestation. När hon befunnit sig i mörkret har hon ifrågasatt allt. Hur skulle hon som inte kunde prestera något kunna ha ett värde?

Hennes syster som är konstnär har då visat henne på en av författaren Magnus Malms insikter. Han menar att vi ska se oss själva som mottagare av Guds gåvor. Vår uppgift är sedan att förmedla dessa gåvor vidare till andra. Det är alltså inte människan själv som är källan i skapandet.

– Med det tänkandet kan prestationsångesten släppa, säger Katarina.

Hon talar gärna om flow, den känslan i skapandet när allt verkar flöda fram nästan av sig självt. Den känslan kan dock vara svår att fånga. Katarina menar att självkritik och analys ibland kan hämma det egna skapandet.

– Det är lätt att man hela tiden ställer sig frågan: Vad ska det bli av detta? Vad är målet? Men ibland är det bra att bara tillåta sig att vara i flowet utan att ställa en massa frågor. Det analytiska kan få vänta, säger hon.

 

Läs mer: ”Hjälp, min partner mår så dåligt”

 

I dag arbetar hon bland annat med barn och familjefotografering. Hon känner en glädje i att möta människor, och tar sig gärna tid när hon fotograferar.

– Det kan plötsligt hända att man hittar en perfekt miljö, och då hamnar man i flowet. Då känns det i hela magen när det blir en bra bild. Det är den kicken man gärna söker, säger hon.

Att arbeta som frilansfotograf är inget enkelt yrkesval, det är otryggt och på många sätt utsatt. Samtidigt är hon övertygad om att det var nödvändigt för henne att ta steget.

– Det är viktigt att man ger sig ut på arenan och inte fastnar på läktaren. Det handlar inte om att lyckas eller att misslyckas utan om att våga. För det är först när man vågar som man känner att man lever, säger Katarina Johnson.

Fotnot: Flera av Katarina Johnsons bilder finns på tictail.com/smaavtryckart