Teaterrecension: ”Vi som fick leva om våra liv”

”Vi som fick leva om våra liv” – som just haft premiär på Backa Teater i Göteborg - är ett gripande existentiellt drama.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Mattias Andersson, som står för text och regi, lyckas på ett intelligent vis länka samman vanligt folks drömmar, tvivel och smärta med tankar om Guds närvaro och en evig återkomst. Texten har skärpa och en poetisk lyster. I andra akten stramas handlingen åt tills teorier om parallella universum och tiden som en illusion virvlar runt likt i en förvirrad hjärna.

Mattias Anderssons bana som dramatiker är teater med svåra steg. Han vågar ta upp ämnen som kan tyckas omöjliga att göra spänningsladdade pjäser om – som godhetens väsen, uppenbarelser och Sveriges mentala tillstånd. Dessutom har han en speciell begåvning att vrida och vända på perspektiven så oväntade sidor framträder. Nu tar han sig an en skrämmande tanke som män­niskor nog helst undviker ” Vad hade jag gjort annorlunda om jag fått leva om mitt liv?” Själv passar Mattias Andersson när han i programhäftet får samma fråga.

Som i flera tidigare pjäser baserar Mattias Andersson texten på ett utforskande arbete som han låtit göra. 137 svenskar – av olika kön, i skilda åldrar och med skiftande bakgrund - har intervjuats. Sedan har han klippt och klistrat i materialet för att få till en spelbar handling och vävt in textutdrag av Gunnar Ekelöf och Friedrich Nietzsche.

Föreställningen har drag av ett musikverk i uppbyggnaden. Karaktärer framträder i solo- och körpartier och scener kan övergå i mäktiga kompositioner som Mikael Wiehes ”Keops pyramid” och eftertänksamma sånger som Neil Youngs ”Old Man”. Koreografin skapar ett rörelsemönster av nervositet, motsträvighet och lekfullt skrittande mot framtiden. Ibland kommer en karaktär tätt inpå publiken med en vädjande blick om förståelse eller en hand med utsträckt tärning att slå för tur i livet. Det händer också att någon sätter sig på nedersta bänkraden och uppmärksamt tycks betrakta andras liv.

Det upplysta scenrummet för tankarna till en plan för racketsport. I mitten finns en avskiljande ställning där en textramsa med namn och ålder på de som intervjuats visas. Ibland utspelas samma skeende på båda planhalvorna och replikerna tycks eka mellan dem. Exempelvis då en man och kvinna som är besvikna på sina äktenskap får möjlighet att byta maka respektive make. ”Men vad händer med dem som blir över när förhållandena splittras” lämnas som en öppen fråga.

Ensemblen lyckas på kort tid få de mänskliga ödena att beröra. Ibland får ett intervjusvar ett stort mörker i en människa att blottas. Andra stunder skymtar ett himmelskt ljus av hopp och stor förnöjsamhet. Sedan tar nästa röst vid och det bär nattsvart mot ett stup. Precis så underbart och förfärligt som livet kan te sig.

Några exempel ur kören av röster: En man ångrar bittert att han inte utbildat sig och åker varje dag full av vrede till ” ett helt meningslöst jobb”. En ung kvinna - vars familj flytt från krig – tänker på det annorlunda liv hon kunde ha haft i landet där hon föddes. En man förklarar osentimentalt att han hela livet fått kämpa med övervikt och sjukdom. Ändå känner han en inre styrka för han är inte sin kropp. En kvinna säger att hon borde ha skaffat barn senare och hunnit leva mer innan, med tillägget ” men jag vill att barnen ska vara precis som de jag har fått”. Som en sol lyser en ung flykting över sitt nya liv i Kalmar. Han älskar sin fru, har ett bra jobb och vänner. En kvinna bär ständigt på en stor sorg. Pojkvännen knivmördades inför hennes ögon.

”Vi som fick leva om vårt liv” kan inte vara ett lättspelat drama. Alla skådespelare är värda ett fång rosor . Några gör extra avtryck. Nina Zanjani har en absolut närvaro i sina gestaltningar och behärskar säkrast av alla koreografin. Kjell Wilhelmsen ger med enkla åt­hävor kropp och själ åt sina karaktärer och fångar lyssnandet på ett fint sätt.

Vid premiären på Backa Teater finns både glädje och en känsla av saknad. Detta är Mattias Andersson sista föreställning som chef där. Under hans tid som konstnärlig ledare har denna teater på andra sidan älven gjort en rad högintressanta uppsättningar och lockat både en ung publik och vuxna. I vår tar han över som teaterchef på Dramaten och det är bara att lyckönska medarbetarna där och Stockholms teaterpublik.

Förhoppningsvis får han tid att skriva dramatik också. Hans senaste pjäs vill jag direkt ” leva om”.

Ingegerd Rönnberg

Vi som fick leva om våra liv

Pjäs: ”Vi som fick leva om våra liv” av Mattias Andersson som även står för regi.

Scen: Backa Teater i Göteborg. I januari kommer föreställningen att spelas på Dramaten.

I rollerna: Nina Zanjani, Kjell Wilhelmsen, Josefin Neldén, Marie Richardson, Magnus Roosman, Adel Darwish, Nemanja Stojanovic och Rasmus Lindgren.

Scenografi och kostym: Maja Kall.

Koreografi: Cecilia Milocco.

Bodil Jönsson.
Foto: Daniel Wistrand
Foto: Daniel Wistrand