Tomas Sjödin: "Vi behöver återvinna visdomen i tystnaden"

En ensam bilresa. Timtal i tystnad. Två efterlängtade möten.
Där har ni stämgaffeln för Tomas Sjödins nya Vinterprat i P1 som sänds på annandag jul.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Som Dagen tidigare berättat är det sjätte gången som P1-lyssnarna röstat fram Tomas Sjödin som en av årets Vinterpratare. Sex av tio möjliga. Och utan att ta ut något som helst i förskott erkänner den populäre författaren och predikanten att han hade börjat göra en spellista med potentiella låtar på Spotify och dessutom funderat på vad han skulle prata om, utifall de skulle ringa från Sveriges radio i år igen. Svaret blev: Tystnad.

Tomas Sjödin menar att eftersom P1-programmet har formen av en berättelse blir det svårt att återanvända historier som är gjorda för ett annat sammanhang.

– Då bryter man rytmen i programmet. Det har jag känt jättetydligt i det här programmet som är en slags reseskildring från Wyoming i USA, där jag åker mot ett för mig väldigt viktigt möte som laddar den här resan. Jag är på väg till teologen och författaren Eugene Peterson och där råkar jag bli en av de sista som får möta honom i hans hem. Det ger den här tystnaden en väldig laddning, förklarar Tomas Sjödin.

Läs även: Tomas Sjödin en av de sista som fick besöka Eugene Peterson

 

Du hyrde en bil och körde den ganska länge?

– Ja. Jag åkte från Denver i Colorado, via Colorado Springs som ligger söder om Denver och via en ort som heter Evergreen där jag mötte författaren Philip Yancey.

– Därifrån åkte jag upp igenom hela Wyoming, det tog mig fyra, fem dagar och då stängde jag verkligen av. Det var långa sträckor, ingen mobiltäckning. Och det var dag när det var natt i Sverige. Det var så mycket som hjälpte till att skapa stillhet.

Vilka andra ljud hörde du i den stillheten?

– Det kan jag tyvärr inte avslöja. Det får du höra i programmet. Men nästan inga motorljud.

Du mötte ändå två personer som jag förstår tillhör dina verkliga favoriter när det gäller andlig läsning?

– Verkligen. Båda två. Philip Yanceys bok om bön vet jag inte hur många gånger jag har läst. Jag tycker att den är ett journalistiskt verk. Det är ingen predikant som skriver den boken och från början är den ju ett rent beställningsjobb där förlaget säger: ”Vi vill ha en bok om bön” och han säger: ”Jag vet inte så mycket om det”. Då säger de: ”Men du är ju journalist. Du får ta reda på det.” Och han börjar göra journalistisk research kring bön.

– Vi hade ett underbart möte uppe på ett saloonliknande ställe i Klippiga bergen, ett helt obeskrivligt litet samhälle. Därifrån fortsatte jag till Eugene Peterson som jag kanske ännu mera har följt. Han har mer och mer blivit en förebild för mig vad det gäller sättet att kommunicera evangeliet. Han lyckas så väldigt bra med det där svåra att låta evangeliet vara evangelium, utan att tumma på det någonstans. Men ändå jobbar han uthålligt med ett språk som går att förstå i den tid som man skriver det eller säger det. Där har han ju gjort en enorm insats, inte minst genom bibel-översättningen ”The Message”.

Läs också: Urban Thoms: Eugene Peterson – mannen som nobbade Bono

 

När årets Vinterpratare presenterades i direktsändning i P1 ställde programledaren frågan till Tomas Sjödin hur han lyckats nästla sig in i detta celebra sällskap och bli så populär, även bland icke-religiösa människor.

Men är det inte precis det som Philip Yancey och Eugene Peterson, i synnerhet den sistnämnde, har lyckats med?

– Absolut. Jag ser hela tiden att jag har väldigt mycket att lära där. Sedan är saker inte bara påverkade av tiden utan det är mycket en fråga om kultur. Allting jag ser hos dem går inte att översätta till svenska förhållanden. Jag har fått hitta min väg här och försöker att hitta ett språk som fungerar i Sverige i dag. Jag är oändligt tacksam till båda, men det finns ju fler riktigt goda förebilder. För mig är författaren Birger Norman en av dem.

Läs mer: Historiskt år för "Minns du sången"

 

Både Peterson och Yancey är bra på att ställa frågorna, men de är inte heller rädda för att höra svaren. Jag tänker att det är en nyckel för att komma vidare och nå bortom schablonerna om hur man ska vara som kristen. Hur tänker du?

– Om man talar om att man ska hitta ett språk för sin tid är risken att man urvattnar allting och hittar ett slags ofarligt språk som alla kan tycka är okej, och det är ju inte min bransch. Jag tycker att jag i de här sammanhangen talar om min tro utan att göra det på ett annat sätt här än någon annanstans. Men det är inte det som det handlar om, utan det handlar ju bara om att berätta det med ett språk som är begripligt för fler än dem som har exakt min bakgrund.

Utan att avslöja programmets innehåll på något sätt, vad skulle lite mer tystnad i våra liv kunna bidra med?

– Dels tror jag att det handlar om ett sätt att hålla i vårt livstempo på ett vettigt sätt, i tystnaden uppfattar man saker. Man hör saker om sitt eget liv och hur man lever, rytmen i det som man inte hör annars. Jag tror också att det handlar mycket mer om modet att stå för sina värderingar. Att det är något märkligt med tystnad, när saker sjunker till ro så landar man mer i att det här tror jag på, det här vill jag kämpa för och slåss för. Men också om modet att säga: Det här behöver jag inte blanda mig i.

– Det är något djupt vägledande med tystnad och det är mycket kring det jag ska spinna. Att det finns en slags visdom i tystnad som jag tror att vi behöver återvinna. Ur mitt perspektiv handlar det inte om några jättestora livsförändringar. Det handlar bara om att kanske våga sig på lite goda rutiner. Man bestämmer sig för att det här är så viktigt att jag ska ta in det i mitt liv, sammanfattar Tomas Sjödin.

Läs även: Kristna bokbranschen i allt djupare kris

 

Men det här är väl ingen ny upptäckt för dig?

– Nej. Men den har förstärkts de senaste åren. Efter viloboken så har det glidit över i att den goda vilan som jag beskriver i boken ”Det händer när du vilar” – kreativ vila – att den också i mitt fall måste bestå av ganska stora sjok tystnad för att jag ska hitta rätt. Det har blivit starkare och starkare de kanske tre senaste åren.

Slutligen musikvalet. Vad är det för tankar som vägleder dig när du väljer musik?

– Det har aldrig varit svårare än denna gång. Om musiken bara blir sparsmakad och nedskruvad så blir detta en sömnig tillställning. Så det gäller att också hitta musik som har energi och ändå tillför någonting i programmets berättarton. Jag ska inte berätta vad, men musiken spänner ganska brett.

Årets vinter- pratare i P1

25/12 Mattias Alexandrov Klum

26/12 Tomas Sjödin

27/12 David Eberhardt

28/12 Mikkey Dee

29/12 Tommy Ivarsson

30/12 Hanna Hellquist

31/12 Olof Röhlander

1/1 Katarina Wennstam

Premium
Foto: Johannes Ottestig
Premium
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Nyheter
Foto: Samuel Björk
Premium
Foto: Pär Bäckstrand / Tv4