24 september 2020

En tidning på kristen grund



Kultur

Ulrik Munther: Många av mina fans är kristna

När Ulrik Munther släppte albumet ”Allt jag ville säga” fick han många frågor om han var kristen. I slutet av sommaren spelade han på den kristna festivalen Frizon, ett beslut som inte var alldeles självklart.

1 av 2

När dörrarna öppnas till Ulrik Munthers spelning på årets Frizonfestival springer folk in för att komma längst fram. Lokalen fylls snabbt och från första tonen ropar publiken ut sin kärlek och sjunger med i varenda rad.

– Vad grymma ni är! utbrister artisten, något överrumplad.

Publiken skriker ännu högre.

– Det är ju helt otroligt att ni kan skrika sådär utan alkohol i kroppen.

Ännu mer jubel.

Efter konserten får Dagen en pratstund med en avslappnad Ulrik Munther. Han är nöjd med kvällens framträdande.

– Publiken var väldigt taggad och kärleksfull. Och ju mer man får, desto mer orkar man ge tillbaka. Det gör en mer självsäker.

– När jag gör spelningar där folk är helt nyktra brukar de inte ta för sig så mycket, men det gjorde de verkligen här. Det var en fin sammanhållning i publiken och det kändes som att vi hittat rätt.

Ulrik Munther är glad att han valde att spela på Frizon, men erkänner också att han till en början var skeptisk när hans bokare kom med förslaget.

– Eftersom jag inte tydligt brukar ta ställning offentligt till saker och ting, var jag osäker på om jag ville spela på en kristen festival. Det som ändå gjorde att jag valde att spela på Frizon var att jag förstått att jag har många kristna fans, så då vore det idiotiskt av mig att inte spela på en festival där många av dem finns.

För tre år sedan släppte Ulrik Munther albumet "Allt jag ville säga" där han gjort musiken och Jonas Gardell skrivit texterna. Många av sångerna berör existentiella teman. I texten till "Du är aldrig ensam" har några rader ur psalmen "Det finns djup i Herrens godhet" lånats och Ulrik sjunger om hur det finns "nåd för nya världar, mycket större än den här, nya skapelser och tider, nåd till allt som blir och är".

– Jag har förstått att skivan tilltalade många troende och jag fick många frågor om jag själv var kristen. Många hoppades kanske att jag skulle vara det. Sedan har jag sett att många av mina fans som ofta kommenterar på mina sociala medier bär kors eller på andra sätt visar att de är kristna.

Ulrik Munther har inte någon religiös tro, men när han var yngre hängde han i Svenska kyrkan eftersom "det var typ det enda som hände i Kullavik". Han var med i en musikgrupp och lånade senare kyrkans lokaler när han började repa med sitt band. Han konfirmerade sig, men det gjorde honom tveksam till religion.

– Jag har vuxit upp med skilda föräldrar och jag tror att det kan ha påverkat mig till att bli en väldigt ifrågasättande person. Hittills har jag inte mött någon som har kunnat motivera varför den tror och gjort att tron verkar rimlig. På Frizon var det en tjej som kom fram och sa ”Jesus älskar dig” men det blir svårt för mig att ta till mig.

De existentiella tankarna är ständigt närvarande och Ulrik Munther beskriver sig själv som en tänkare. Ibland drabbas han av existentiell svindel.

– När man släpper tankarna lösa inser man hur stort allting är och hur små vi är. Man inser också hur mycket som ska funka för att vi ska kunna leva, för att våra kroppar ska fungera.

De senaste åren har han filosofiska grubblerierna intensifierats, mycket på grund av att han har haft mer tid.

Innan dess gick karriären snabbt. Ulrik Munther slog igenom när han vann Lilla Melodifestivalen 2009, 15 år gammal. Genast blev han upphöjd och omhuldad, beskriven som musikaliskt underbarn. Men strålglansen i rampljuset hade ett pris. Prestationsångesten kom krypande och Ulrik Munther tog en paus. Flyttade hem till Göteborg, och fick psykologhjälp för att hitta ett sätt att komma ur sin kreativa svacka.

Nu är han ute på andra sidan och turnerar i sommar med sin nya EP "Are you alright?".

Frizonpubliken kan redan alla nya låtar utantill. Efteråt är det många som vill komma fram och berömma. Även om Ulrik Munther är smickrad av uppmärksamheten är den inte helt enkel att hantera, berättar han.

– Det är svårt att möta den bekräftelsen man får. Jag vill inte förminska deras upplevelse samtidigt som jag inte vill förstora min egen prestation. Jag står där och säger typ tack och wow 300 gånger, men det känns ändå futtigt.

Hur är det att bli upphöjd på det sättet?

– Det påverkar absolut hur man ser på sig själv och det är en anledning till att jag haft prestationsångest. Folk förväntar sig att jag ska vara något mer än en vanlig människa, men det är jag ju inte. Jag blev ju känd när jag var väldigt ung och har haft ögonen på mig sedan dess. Det har nog gjort att jag blivit hämmad.

– Sedan har jag högre förväntningar på mig själv än vad mina fans har på mig, i alla fall musikaliskt.

Ulrik Munthers senaste EP är det första han gör som oberoende artist. Han har brutit med sitt skivbolag och släpper sina nya låtar under egen etikett. Låtarna är mer dynamiska och inte lika lättillgängliga som tidigare. Förmodligen speglar de den inre resa Ulrik Munther har gjort de senaste åren.

Vi har ett långt samtal om tro, universum, den fria viljan. Ulrik Munther säger att mycket av det han säger bygger på lösa teorier eftersom han är ”kass på att plugga och ännu inte har ett språk för de här grejerna” men att han är intresserad.

Men det viktigaste kanske är att reflektera kring de här sakerna?

– Alltså jag vet inte. Blir man lyckligare av det? På vissa sätt kan man komma till förståelse. Men det behöver inte bli så. Ju fler svar jag får, desto fler frågor väcks.

Vad blir du lycklig av?

– Kärlek. Och naturen … jag bor i stan men kan ofta längta till landet. Det låter klyschigt men jag försöker se det fina i det lilla. Med sedan gillar jag att prata om olika grejer. Relationer gör mig lycklig.

Läs också: Clara Lidstöm: Min tro hjälpte mig genom utmattningen

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.

Fler artiklar