Glada skratt när kvinnor möttes i Jakobsberg

Eva Cronsioe, präst i Svenska Kyrkan i Valletuna, var talare på kvinnorfrukosten på Baset i Jakobsberg där hon talade om livsmod och tillit.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Läsardagen

Det var en strålande lördagsmorgon där solen lyste upp den snö som låg kvar, och det var ganska trångt på parkeringen vid Baset i Jakobsberg vid Mälarens strand. Som vanligt hade Helen Eugenzon och Astrid Emanuelsson tillsammans med sina medarbetare arrangerat en kvinnofrukost till vilken man inbjudit kvinnor som vanligen inte går i någon kyrka.

Den här lördagen svarade Noomi Säfsten för sången och musiken och man hade bjudit in Eva Cronsioe som gäst att tala över ämnet ”En väg till livsmod och tillit”. Det var absolut fullsatt i lokalen då Astrid hälsade välkommen och Noomi sjöng den gamla låten från sjuttiotalet som börjar ”Är det du som har skapat allt det sköna som jag ser”.

Eva Cronsioe, dagens talare och präst i Svenska Kyrkan i Valletuna, har en bakgrund som journalist och producent inom SVT. Kanske någon kommer ihåg program som ”En plats för dig¨ med bland andra Tomas Sjödin och Martin Lönnebo. Men det var strax innan hon fyllde 50 som hon vid ett tillfälle fick frågan av en präst om hon bar på en prästkallelse.

  – Jag svarade direkt ett ja på frågan, och började min prästutbildning som en av de äldsta i den klassen, berättade hon. Hon har nu tjänstgjort i 13 år i Vallentuna församling.

Eva Cronsioe är en fängslande talare, inte rädd för att berätta om sig själv, egna nederlag eller segrar. Hon kommer från en familj med frikyrklig bakgrund. Hennes pappa Håkan var en känd fotograf, filmskapare och lite av mångsysslare. Många minns säkert både filmen och boken med titeln "Korset och stiletten” med den kände gangstern Nicky Cruz, som på ett dramatiskt sätt kom att få möta pastorn David Wilkerson i New York. Evas pappa Håkan fick vara en mycket betydelsefull person då bok och film kom till Sverige.

När publiken mötte Eva på Baset i Jakobsberg mötte de en talare med ett intensivt berättarsätt. Hon framkallade många glada skratt, och klargjorde för publiken mycket som kan finnas under dagens rubrik, om tillit och livsmod som kan innebära svårigheter under livets gång. Men hon berättade också om möjligheter och sätt att lösa uppkomna situationer.

En del av Eva Cronsioes framställning handlade om den Frälsarkrans som den dåvarande biskopen Martin Lönnebo lanserade för ett tjugotal år sedan. Eva gick igenom hur armbandet kom till, och om vad varje kula ville påminna dess bärare om.

Du är sedan några år präst i Vallentuna församling, men ibland ger du dig ut i andra sammanhang, som denna gång. Vad ger det dig att möta en publik som denna?

  – Att vara präst i Svenska kyrkan innebär att ha en väldigt bred kontaktyta, särskilt i samband med förrättningar. Så för mig är det ingen större skillnad mellan att möta mina församlingsbor eller att vara ute och hålla föredrag på andra håll. När jag jobbade på SVT brukade vi tala om att vi inte har publik bestående av 100 000 tittare – vi har 100 000 publiker bestående av EN person. Det är en ledstjärna för mig nu också: det är aldrig ett kollektiv jag möter utan en samling unika individer som jag hoppas ska kunna uppfatta något väsentligt som berör dem, just där de själva befinner sig i livet, säger Eva.

Det är ju mycket arbete med en sammankomst som denna. Det är ju fråga om frukost, sång och musik och att engagera gäster med viktigt innehåll i sin medverkan. En av alla dem som arbetar många timmar innan är Helen Eugenzon.

 – Glädje, förväntan och hopp har varit något av ledord för vår frukostverksamhet. Att erbjuda gemenskap, möjlighet att fördjupa sin tro, och god mat har också varit ingredienser! Men vi är många som hjälps åt med detta! betonar Helen.

När man ser det dukade bordet är det ingen svårighet att tro att det behövs många som hjälps åt med allt som ska till för att ett sextiotal kvinnor, varav många inte har en regelbunden kontakt med någon kyrka, ska få uppleva en skön, god och meningsfull frukoststund.

Berne Wilhelmsson