Kristet ideal har inte mist sin sälta

Replik

Vi vill tacka Bildas förbundsledning för deras svar på vår tidigare artikel.

Vi vill förtydliga att vi inte är ute efter ideala studieförbund, utan efter studieförbundens ideal. De studieförbund vi har idag gör mycket bra verksamhet i samarbete med sina medlemsorganisationer. Men vi anser att om folkbildningen ska förbli fri och dynamisk måste den tydligare stå emot så väl statens regleringssträvanden som marknadens kommersialisering. I kontrast till den liberala-sekulära dominansen måste den lyfta fram sina egna idéer.

Det var i det sammanhanget vi ville pröva tanken att återta det kristna som beteckning på det vi gör.

Kristen har i dag mer eller mindre blivit synonymt med inskränkt och förlegad. Ett synsätt som många kristna dessutom internaliserat med sig själva. Denna förändring är inte minst påtaglig för studieförbunden Bilda och Sensus som ju organisatoriskt befinner sig i spänningsfältet mellan kyrka, stat och marknad.

Men det kristna rymmer rika ideal och praktiker för såväl själv- som folkbildning, som långt ifrån mist sin sälta. Vi önskar att Bilda och Sensus tydligare kunde vara delar av en offentlighet, där dessa bildningsideal kunde lyftas fram, diskuteras och inspirera.

Vi lever i ett brytningsskede då det gäller att tolka och agera profetiskt. Det tar sig bland annat uttryck i: 1) Religionens marginalisering - vi får ständigt nya bevis på myndigheternas okunskap och fördomar. 2) Det mångkulturella samhället - de politiskt korrekta formuleringarna får för det mesta större utrymme än en verklig diskussion, där de nya svenskarnas röst får höras självständigt. 3) Kommersialiseringen - åldringar, barn, andra vårdbehövande infogas i ett system där människan inte har ett egenvärde. Var är den kristna rösten?

Vi menar att studieförbunden inte endast kan vara en kanal för statsbidraget och den med det medföljande ideologin, utan tvärtom aktivt måste vara med och forma de ideal och idéer som styr bildningsarbetet i en levande offentlig diskussion.

Att studieförbunden i dag rymmer en större mångfald av traditioner och perspektiv torde bara vara en fördel för dem idenna roll.

Den organiserade folkbildningen befinner sig i en idékris. Huruvida studieförbunden kan vitaliseras beror i hög grad på deras medlemmars och deras deltagares engagemang i diskussionen kring den bildningstörst som driver dem.

Vi hoppas nu att fler vill delta i denna diskussion.