25 oktober 2021

En tidning på kristen grund



Ledare

Joel Halldorf: Kyrkans juveler blir nätets troll

Låt inte sociala medier definiera församlingsgemenskapen.

Internet har inte varit enbart till välsignelse för de udda och omaka, skriver Joel Halldorf.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Vi kan kalla honom Klasse. Han dök upp på ungdomssamlingarna i kyrkan och satte sig långt bak. Därifrån ropade han ut bibelord, gärna under gudstjänstens mer innerliga delar: vid förbönsstund eller frälsningsinbjudan.

Våra pastorer var vana och visste hur de skulle hantera honom: de log lite och nickade ett ”Amen.” Men vi roades alltid av att se de tillrestas brydda min när han ropade ”Jesus älskar dig” eller någon annan biblisk sanning då de som minst anade det.

Efteråt kunde man mötas över te, eller slå följe med honom genom stan. Klasse var märkt av ett hårt liv och kanske någon diagnos. Men han var en självklar del av församlingen.

Där fanns också andra: Excentriker, unikum, eller vad man kallar dem. Kalenderbitaren som menade sig ha räknat ut året för Jesu återkomst. Kvinnan med lite udda profetiska hälsningar. Han som hävdade att EU var antikrist. Hon som funnit en kod i Bibeln.

Församlingar rymmer ofta dem som inte riktigt funnit sig till rätta i samhället. Ibland tycker vi kanske att de är lite pinsamma: att de skämmer ut oss som gärna vill vara respektabla och försöker verka normala. De förmedlar intrycket att kyrkan mest består av udda karaktärer, och bekräftar liksom fördomen att man blir kristen bara om alla andra dörrar är stängda.

Läs mer | Joel Halldorf: Politiken borde ha Bullerbyn som ideal

I själva verket är de församlingens juveler. De visar att kyrkan är en gemenskap inte bara för de starka och välanpassade, utan också för dem som är udda och utanför.

Dessutom övar de oss i det mest centrala: kärlek. För lär man sig inte älska de här personerna, då blir det outhärdligt. Samhället kan utvisa avvikare och förbjuda allt som stör, så ser som bekant det politiska samtalet ut just nu. Men det är inte församlingens väg. Vi håller fast vid varandra – och lär oss att se med ömhet på de opassande utropen och skeva bibelutläggningarna.

Jag tänker på detta när jag följer en del kristna kommentarstrådar i sociala medier. Internet har inte varit enbart till välsignelse för de udda och omaka.

Det är en annan sak att möta deras konspirationsteorier över kyrkkaffet: Man kan erbjuda påtår, lyfta en invändning och sedan gå vidare till annat ämne. Men på internet är utrymmet för mellanmänsklighet litet. Här vandrar alla runt med var sin megafon, och många reduceras till sina värsta egenheter.

De livshistorier som är så tydligt ristade i deras ansikten och kroppsspråk syns inte i profilbilderna. Här väcker deras kantighet ingen ömhet, istället provocerar den och ger upphov till vrede. Människor går i svaromål – ibland sakligt, ibland upprört.

Läs mer | Joel Halldorf: Därför är abortdebatten så svartvit

Debatten drar igång, och jag ser hur de förvandlas: från juveler till troll. Excentriska kufar blir näthaverister. Ibland drar de sig undan församlingsgemenskapen efter att ha gjort sig omöjliga genom sin nättillvaro. Till slut har de bytt kyrkan mot chattforum.

För så är det: De som allra mest behöver mötas som människor, i helfigur, är ibland de som har svårast för gemenskap.

Men vi får inte ge upp. Författaren Göran Sahlberg berörde temat för några år sedan, i en essä om massmördaren Anders Behring Breivik: ”Det har slagit mig att kyrkor och kristna gemenskaper många gånger tycks fungera som en stad för excentriska individer. Individer som annars – i likhet med Breivik – lätt och på det mest ödesdigra sätt hade kunnat gå vilse i det pluralistiska samhällets mångtydiga fantasier och myter.” (Nod 3/2012)

Om den unge mannen Anders haft en församling kanske han sluppit bli mördaren Breivik.

Församlingen har alltid haft en unik förmåga att innesluta dem som inte passar in. Många är de som räddats från exploatering, ensamhet eller irrfärder ut i mörkret – och ännu fler skulle behöva en sådan gemenskap.

Därför måste vi fortsätta, trots att utmaningarna växer. Vi måste hålla fast vid varandra, trots olidliga åsikter och haveristiskt nätbeteende. Vad det handlar om är att låta saker som kyrkkaffet och gudstjänsten, inte sociala medier, definiera vår gemenskap.

Och vi gör inte detta bara för excentrikernas skull utan för allas. För vi är alla trasiga, och vi behöver varandra för att bli hela. Tillsammans är vi, fast många, en brokig skara. Jobbig, pinsam, krånglig och alldeles, alldeles underbar.

Joel Halldorf

Joel Halldorf

Joel Halldorf är teologie doktor och skribent på Dagens ledarsida.

Tycker du att det här behöver läsas av fler?

QR-kod för Swish-numret. Att den kristna rösten i samhällsdebatten är viktig?
Hjälp oss att nå längre genom att swisha en valfri summa till DagenVision.
Swishnummer: 123 427 57 07 – märk din gåva DagenVision.
Vill du veta mer om DagenVision?
Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Ledare