Ledare

Joakim Hagerius: Endast hårdare straff löser inte gängkriminaliteten

Sätt mer fokus på skola, integration och civilsamhälle, skriver Joakim Hagerius.

I en serie artiklar har Göteborgs Posten kartlagt gängkriminalitet. Det är skrämmande läsning. Inte minst för att det blir allt yngre som rekryteras och dras in i narkotikaförsäljning och våldsamhet. De yngsta som polisen har stött på är bara tio år.

De flesta människor kommer inte i personlig kontakt med de mest utsatta miljöerna, utan läser om bilbränder och våldsamheter genom att det rapporteras om det.

Likväl upplevs det hotande för en större del av befolkningen i en stad. Och det finns skäl till det. På väg från innerstaden till bostadsområden i ytterkanterna passerar man miljöer där alla vet att det handlas med droger på öppen gata. Känslan att man som tonårsförälder inte vågar låta sina barn åka hem själva med lokaltrafiken på kvällarna göder rädslan.

Man kan utifrån detta förstå ropet efter hårdare straff: Arrestera dem som förstör! Det blir en ryggmärgsreflektion utifrån egna intressen och känslor som politiken inte är sen att fånga upp. Så blir den politiska debatten en tävlan i vem som kan ta i mest.

Därför är uppföljningen av GP:s kartläggning dubbelt viktig när 14 polischefer i Sverige får säga sin mening om situationen. Dessa är alla områdeschefer som ansvarar för de omskrivna särskilt utsatta områdena. Deras erfarenhetsbaserade uppfattning är glasklar: Enbart hårdare straff löser inte gängproblematiken. Så här låter de: ”det är genom att ungdomarna utbildas, blir sedda, hörda och bekräftade som vi kan komma till bukt med problemen. Allt annat är bara reaktivt i stället för proaktivt.” ”Vi kommer lagföra i all evighet om vi inte kan få stopp i andra änden.” Att tro att du kan arrestera bort problemet, då är man helt fel ute.” ”När vi poliser kommer in i bilden är det ofta för sent”.

Polisen behöver tillräckliga­ befogenheter och resurser. Straff­skalor kan behöva justeras för att svara mot en ny verklighet. Allt detta är viktigt. Men det som verkligen är en långsiktig spelförändrare, enligt polischeferna, är fungerande skola, integration och civilsamhälle. Det är om detta som våra politiker borde tävla, om bäst och mest kraftfulla förlag för att skola, integration och civilsamhälle ska nå sin fulla potential i våra utsatta områden.

Ojämlikheten har under några decennier tillåtits växa sig så stor att det inte längre räcker med att sätta allt hopp till de ungas egen inneboende kraft att själva välja väg, skola och göra en klassresa, inte ens med familjens hjälp. I en stor stad i Sverige år 2019 är inte livschanserna jämlika nog. Förutsättningarna att lyckas har blivit för små, för många, givet det socialt och ekonomiskt segregerade landskapet.

Det behövs nya djärva grepp, kraftfulla insatser i det gemensamma, mer koncentration på proaktivitet och inte som nu reaktivitet. Sätt fokus på skola, integration och civilsamhälle och jämlika livschanser för kommande generationer.

Fler artiklar för dig