01 augusti 2021

En tidning på kristen grund



Ledare

Dödströtta fördomar från Humanisterna om begravningar

Faktafel och myter om ritualer vid livets slut

I en artikel i DN full med hopkok försöker Humanisterna få det att framstå som att nuvarande ordning gällande begravningar skulle vara kränkande gentemot personer av annan tro än kristen. De räknar upp fyra punkter där de vill se en förändring: huvudmannaskap för begravningsverksamheten, rätt att få förvara aska i hemmet eller att få sprida den som man själv önskar, livsåskådningsneutrala ceremonier vid nationella katastrofer samt dödshjälp.

Först till det som vi är ense om. Det kan vara onödigt krångligt att få sprida aska på annan plats än den som är tillåten, till exempel mitt ute på Siljan. Men vill vi verkligen förvara mormor och farfar på spiselkransen? Eller, i takt med att åren går och antalet urnor ökar, i källaren där de samlar damm? Detta är dock knappast en fråga om tro utan om att hantera kvarlevorna efter en avliden anhörig med tillbörlig värdighet.

Många är de som upplever sig ha fått ovärderligt stöd från kyrkan i samband med en älskad anhörigs död.

—  Frida Park

Men det är ungefär så långt enigheten sträcker sig. För nej, Humanisterna, påståendet om att önskemål hos den avlidne och dess anhöriga begränsas av religiösa föreställningar de inte delar stämmer inte. Var och en får fritt välja vilken sorts ceremoni man önskar, till exempel en judisk eller borgerlig. Anhörigas och den avlidnes rättigheter bevakas av begravningsombud och verksamheten granskas av länsstyrelsen. Ungefär var tionde väljer en borgerlig begravning (2017). Men det är faktiskt inte ovanligt att även den som menar sig sakna en kristen tro aktivt väljer en begravning i kyrkan.

Detta är inte konstigt. Över tusen år av kristendom i Sverige har skapat ritualer som vi känner igen oss i och som tröstar. Undersökningar visar att det aldrig är så viktigt som just i samband med avsked av en älskad anhörig. Detta vet ju även Humanisterna, som i sina begravningsceremonier i allt väsentligt eftersträvar att likna de kristna - men utan kristet innehåll.

Behovet av meningsfulla ritualer visar sig även vid nationella kriser eller katastrofer. Minns ni ceremonin efter tsunamin? Eller efter Estoniakatastrofen? Eller för alla som fallit offer för pandemin? Dessa betydde mycket för de sörjande och även för nationen som helhet. Nu vill Humanisterna i efterhand få detta att framstå som något kränkande. Det är bra magstarkt.

Även om det rent principiellt skulle vara tänkbart med en religiöst neutral nationell ceremoni, hur givande skulle det vara? Och hur kränkande är det egentligen med en minnesstund som ärkebiskop Antje Jackelén håller i? Ingen avkrävs en trosbekännelse eller tvingas medverka i bön. Därtill har kyrkans präster och pastorer stor vana och professionalitet att kunna ge tröst även till den som inte kallar sig kristen. Många är de som upplever sig ha fått ovärderligt stöd från kyrkan i samband med en älskad anhörigs död. Att sprida myten om att detta skulle vara oönskat eller kränkande är snarare kränkande i sig.

Men begravningsavgiften, trilskas Humanisterna. Den handhas ju utav Svenska kyrkan! Efter att staten och kyrkan skilts åt! Är det verkligen kränkande att begravningsavgiften administreras av någon vars kontor befinner sig i Svenska kyrkans lokaler men enligt lag helt skilt från övrig verksamhet? I begravningsavgiften ingår enligt lag: gravplats i 25 år, gravsättning inklusive öppning, återfyllning och iordningsställande, transporter, kremering, lokal för förvaring av stoftet och en lokal för ceremoni utan religiösa symboler.

Inga rättigheter kränks. Religionsfriheten är intakt. Men det låtsas inte Humanisterna om.

—  Frida Park

Det som Humanisterna menar saknas, finns alltså redan. Till och med en lokal utan religiösa symboler. Och utöver detta får var och en fritt välja vilken sorts ceremoni man önskar, religiös, borgerlig eller ingen alls. Inga rättigheter kränks. Religionsfriheten är intakt. Men det låtsas inte debattörerna om. De orerar vidare. Nu om dödshjälp(!).

Men frågan om eutanasi är inte heller den religiös. Visserligen är det lätt att hitta kristna argument mot dödshjälp, men det finns kristna på båda sidor i debatten, likväl som ateister. Det vet naturligtvis Humanisterna, men genom att framhålla att det enbart skulle vara några få (underförstått: extrema kristna) som är emot dödshjälp önskar de vinna billiga poänger.

Även om man visst kan ställa sig frågan varför Svenska kyrkan ska vara ålagd att sköta begravningsverksamheten åt staten 20 år efter att staten och kyrkan skiljts åt är detta knappast en religionsfrihetsfråga. Det handlar om hur man bäst administrerar en verksamhet. Och som vanligt är det den som vill riva upp en välfungerande ordning som måste presentera övertygande argument för förändringen. Så har inte Humanisterna gjort. I stället har de, igen, vädrat sina trista fördomar om kristna.

Det Humanisterna vill åstadkomma med sitt slag i luften är att återigen propagera för ett “sekulärt samhälle”, något som inte går att uppnå utan totalitära metoder, samt att sprida fördomen om kristna som inkapabla att visa respekt och professionalitet gentemot människor av annan livsåskådning. Man kan verkligen fråga sig vem som egentligen brister i respekt gentemot andra.

Frida Park

Frida Park är opinionsredaktör på Dagen.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Ledare