Dagen skriver om att riksteatern först gjorde reklam för en ny pjäs som skulle sättas upp i Uppsala med att Jesus skulle komma på besök. För kristna är det inte alls någon främmande tanke att Jesus skulle kunna komma i någon form, men för riksteatern blev det lite för mycket Jesus.
[ Riksteatern marknadsför pjäs med hjälp av Jesus ]
Marknadsföringen har sedermera ändrats till att det “kanske är Jesus”. Nu ligger det i betraktarens ögon vem det är som beskådar samhället. Det är kännetecknande för det svenska samhällets förhållningssätt till tro i allmänhet. Det ligger i betraktarens ögon.
Det allra mesta har förflyttats från en yttre auktoritet till individens eget inre. Frågan är hur det blir när det stormar runt omkring och kanske också i det inre. Är den inre kompassen något att sätta sin lit till? Kanske, kanske inte.