Ledare

Dokumentärt slirande på sanningen

Den vinkel som “En kunglig affär” väljer är avslöjande

Under julledigheten har många av oss lite mer tid att se på serier och filmer och att läsa böcker. I år har en del av oss sett de högaktuella dramatiseringarna Den ofrivillige mördaren (Palmemordet), En kunglig affär (Haijbyskandalen) och Knutby. Det är filmatiseringar av mer eller mindre välkända historiska skeenden. Det är viktigt att slå fast att konstnärer har alltid rätt till sin konstnärliga frihet. Konst som bara försöker avbilda verkligheten är oftast intetsägande och tråkig.

Manusförfattarnas urval och perspektiv är avspeglingar av deras egen ideologiska grund.

—  Fredrik Wenell

Vad händer med konst, närmare bestämt fiktiva berättelser, som tar sin utgångspunkt i verkliga händelser? Hur mycket behöver de överensstämma med vad som verkligen skett? Egentligen inte så mycket, men just därför måste de tåla att bli granskade i relation till vad som är känt om händelserna de anknyter till.

Men det blir intressant om man förstår manusförfattarnas urval och perspektiv som avspeglingar av deras egen ideologiska grund. De bör då diskuteras eftersom det finns en risk att filmatiseringar har större effekt på hur de historiska händelserna kommer bedömas än såväl dokumentärer som historisk forskning. Manusförfattarnas normer kommer med stor sannolikhet att blir den gängse uppfattningen om de historiska händelserna. Fråga exempelvis pingstvänner, eller frikyrkliga i allmänhet, om de mött några fördomsfulla kommenterar eller frågor på grund av Knutbyserien.

Det är bra att sådana här serier görs eftersom de på många sätt blir samtida dokument över de normer som just nu anses vara det goda och rätta. Det ger kristna en möjlighet att jämföra olika tolkningar för att på så sätt få syn på både egna och andras normer. Serier av den här sorten är därför inte mest intressanta som historiska gestaltningar utan som uttryck för en samtida ideologi.

Fler artiklar för dig