Allvarsorden om vårt säkerhetsläge är på riktigt

Folk och försvars rikskonferens brukar alltid tilldra sig stort intresse, oavsett i vilken riktning de försvarspolitiska vindarna för tillfället har blåst. Men 2022 sticker ut med tongångar från såväl politiker, militärer som övriga experter som gör tydligt att Sverige och Europa, och i förlängningen hela världen, befinner sig i en krissituation utan motstycke de senaste decennierna.

Det allt mer skrämmande vapenskramlet är påtagligt. Under ytan pågår dessutom redan andra attacker i annan form. Dagliga sådana, enligt överbefälhavaren, som i sitt anförande lyfte fram cyberkrigföringen som ett stort kontinuerligt hot.

Det finns en bov i detta drama. Han heter Vladimir Putin och har styrt Ryssland som omväxlande president och premiärminister i mer än tjugo år. Putin är en makthavare av klassiskt rysk snitt. Metoderna växlar men ambitionen att hävda rätten att styra och ställa över den egna befolkningen och över omvärlden är densamma. Den drivs av en uppfattning om Rysslands historiska roll av både politisk och andlig karaktär, om ett högre syfte för den ryska nationen och det ryska folket som rättfärdigar brutalitet och hänsynslöshet.

Samtidigt som man säger nej till skrämselpropaganda måste man också säga nej till naivitet.

—  Elisabeth Sandlund

Maktfullkomliga ingripanden mot den inhemska oppositionen är ett återkommande inslag, nu senast manifesterat genom ingripandet mot människorättsorganisationen Memorial. Det är illa nog. Till det kommer Putins alltmer hotfulla beteende mot omvärlden. Det gäller inte bara de självständiga stater som han väljer att se som en del av den ryska intressesfären, först och främst Ukraina, utan också andra länder i närområdet.

När det gäller frågan om Sveriges förhållande till Nato är den svenska opinionen kluven. Men ett är säkert - det är inte Ryssland som bestämmer. Putin har inget att säga till om vilken väg vi väljer för att se om vårt hus i syfte att värna vår säkerhet och frihet.

[ Frida Park: Putins Ryssland bevisar återigen att landet är en skendemokrati ]

Som nation måste Sverige stå på sig och stå enad. Därför är det bra att riksdagens partier samlas till gemensamma överläggningar om den säkerhetspolitiska vägen framåt.

Som individer har vi också ett ansvar, att inse att allvarsorden är på riktigt men utan att gripas av panik. Ingen vill tillbaka till den tid när kristna skrämdes av profetior om hur det kommunistiska Sovjet snart skulle invadera Sverige, ett hot som till och med ledde till att vissa emigrerade.

[ Rysk-ortodoxa kyrkan i Sverige ett möjligt säkerhetshot? ]

Men samtidigt som man säger nej till skrämselpropaganda måste man också säga nej till naivitet. Det gäller inte minst på cybersäkerhetens område där alla behöver vara medvetna om vilka risker det finns och hur lite det behövs för att viktiga samhällsfunktioner ska slås ut. Men det gäller också relationen till ryska intressen i Sverige, inklusive de delar av den ortodoxa kyrkan som lyder under Moskvapatriarkatet med dess starka band till Putins regim. Det är en svår avvägning. Det är sorgligt om oskyldiga kristna drabbas av misstänksamhet bara för att de är ortodoxa. Men det är också sorgligt om ekumenisk välvilja utnyttjas av krafter som vill oss illa.