Märkligt när strejker stänger kyrkor

I fredags blev strejken i Svenska kyrkan ett faktum. Till en början handlade det om vaktmästare, lokalvårdare och krematoriepersonal. Men även präster och diakoner varslades.

Det finns säkert goda skäl till strejken men den väcker principiella och teologiska frågor om kyrkan. Speciellt i relation till de tjänster som innebär en kallelse. Låt säga att det i samma församling finns volontärer som ordnar så att gudstjänst kan fortsätta att firas, skulle det innebära att de blev strejkbrytare? Ja, en del skulle ge dem det epitetet. Andra skulle försvara deras agerande som teologiskt nödvändigt.

Exemplet visar två motsägelsefulla logiker – en som bygger på frivillighet och kallelse och den andra på marknadslogik.

Den förstnämnda förutsätter ett personligt engagemang. Den andra regleras i anställningsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsgivaren köper den anställdes tid och betalar lön för det. Så klart är arbetaren värd sin lön, dock tillmäts arbetet uppenbarligen olika värde, enligt Dagens artiklar.

Måste kyrkan acceptera marknadens spelregler?

—  Fredrik Wenell

Det är länge sedan många präster och pastorer utnyttjades med kallelsen som motivering. Det är självklart positivt för alla att arbetsförhållanden och löner har blivit åtskilligt bättre, även om det fortfarande finns mer att göra så att kyrkorna blir bättre arbetsgivare. Det var inte, och är inte, till gagn för någon om präster, diakoner och pastorer behöver oroa sig över ekonomin eller sliter med dåliga arbetstider. De har samma behov som alla andra.

Men det finns något som skaver i att det ses som självklart, till och med tvingande, att församlingar måste vara en del av kampen mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Måste kyrkan acceptera marknadens spelregler? Det handlar inte bara om vigningslöftet om att förrätta sakramenten och förkunna evangeliet utan också om den strid som strejker grundar sig på. Arbetsgivare förutsätts vilja betala så lite som möjligt medan motparten ska krama ur så mycket det går. Ur ett historiskt perspektiv har kampen varit enormt viktig eftersom arbetare har utnyttjats på många arbetsplatser och företag.

Men ska det behöva vara fallet i kyrkor?

[ Kykvaktmästarna - kyrkans dolda nyckelpersoner ]

Teologiskt är frågan hur en arbetsrelation gestaltas i kyrkan så att den vittnar om försoningens måltid. Inget i kyrkans liv är undantaget kyrkans evangeliska uppdrag. Problemet är att en allt högre grad av kyrklig institutionalisering har gjort henne till en professionell organisation som förutsätter marknadens snarare än kallelsens logik.

Kanske kan de protestantiska kyrkorna lära av den katolska teologin om det rättfärdiga priset. De frågor som då skulle styra lönenivåerna är vad de anställda behöver i lön för att känna ekonomisk trygghet och vad kyrkan kan betala för att visa den omsorg som behövs för att de anställda i glädje och trygghet ska kunna utföra sin kallelse.

Visst förutsätter det dygden förnöjsamhet, men borde inte alls vara en ekonomisk utopi. Lönerna i samhället har utvecklats på ett sådant sätt att om präster och pastorers lön motsvarade församlingsmedlemmarnas snittlön skulle det innebära en hyfsad ersättning. Det skulle också vara ekonomiskt möjligt att betala, åtminstone om medlemmarna ger tionde eller tjugonde.

[ Därför strejkar vaktmästarna i Svenska kyrkan ]