Lyssna på ditt barns oro

Vi lever i svåra tider. Från kriget i Ukraina kommer fasansfulla bilder på massgravar och det talas om ryska kärnvapen. I Pakistan har tusentals människor dött i de monsunregn som enligt FN förvärrats av en eskalerande klimatkris. Här i Sverige är det många som efter valutgången oroar sig vilken riktning landet kommer ta, när Sverigedemokraterna nu för första gången får inflytande.

Många vuxna bär på en oro inför framtiden. För barnen måste framtiden te sig än mer oklar. Kommer jorden överleva så som vi människor förorenar den? Kommer våra vänner få flytta hem nu? Kommer det bli krig där vi bor? Varför tillåter Gud att världen ser ut såhär?

Att tala med sina barn om de svåra frågorna, om livet, osäkerhet, krig, döden och framtiden är något av det mest utmanande man stöter på i sin föräldraroll. Men tala med barnen utifrån deras oro är något som behövs, hur svårt det än är.

[ Prepperprästen: En kristen utgångspunkt är att inte sticka ]

Vi behöver möta barnen på deras nivå. Tala med dem utifrån dess ålder och förstånd. Resonera och öppna upp samtal med deras språk och de bilder som de själva använder. Visa på att även som vuxna kan vi vara osäkra men att vi i vår familj, i vår gemenskap, i vår församling, där finns vi just nu för varandra. Framförallt ska vi lyssna på barnens frågor och oro; öppet och tillåtande utan att ta över med våra egna farhågor. Vi ska inte komma med för snabba tips och försöka fixa saker. Aktivt lyssnande inenbär att lyssna på riktigt. Genom att intresserat fråga vidare, vad barnet menar, hur han eller hon tänker och känner, öppnas dörrar.

Som vuxna kanske vi kan kommunicera till barnen att oron de känner i grund och botten är något bra. Inte ens vi vuxna vet hur framtiden ska falla ut. Vi vet inte om katastrofen kommer drabba oss. Och det är okej att inte veta. Det är okej att inte ha kontroll. Ett liv där vi försöker kontrollera allt och eliminera alla risker och eventualiteter blir snabbt ett begränsat liv. Att växa upp är också att komma till freds med tanken att så mycket står utanför vår egen kontroll.

[ Frida park: Vi måste hitta framtidens bärare av hopp ]

Men att vara kristen är också att göra skillnad där vi kan. Vi är uppmanade att arbeta för en bättre värld. En tro utan handling är bara tomma ord. “Så är det alltså med tron. Om den inte omsätts i praktisk handling är den i sig själv död” (Jakob 12:1 ). Här kan oron för vår planet, vännerna och familjen gå från att vara problem, till att bli en del av lösningen.

Att växa upp är också att komma till freds med tanken att så mycket står utanför vår egen kontroll.

—  Steven Crosson

Kan vi bjuda in barnen genom att undersöka vad de skulle vilja ta för steg för ett bättre klimat, eller en fredligare värld? Kanske genom att ta tåget på nästa semester, plantera ett träd, bjuda hem den nya klasskompisen eller att ge en summa till en organisation som jobbar för fred? Ett litet men tydligt steg kan ge ett stort avtryck i ett barns liv.

Kanske sammanfattas hur vi kan hantera oron bäst i sinnesrobönen: “Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

[ Debatt: Kristna kan ge hopp i klimatångestens tid ]