Ledare

Eftervalsanalyser självglorifierande skadekontroll

Kommentar: Läs för all del men på med de källkritiska glasögonen

Den senaste tiden har alla partier, utom SD (sic!), presenterat sina eftervalsanalyser. Nådiga små luntor av introspektion som är en veritabel julafton för alla Pöp-ar (politiskt överintresserade personer).

I eftervalsanalyserna dyker partiernas mest begåvade analytiker ner i valet. Ner i siffrorna och resultaten från kommuner, regioner och riksdag. Därefter sätts akademikermjuka händer mot hakor och ett tankfullt hummande uppstår. Varför blev det som det blev? Vad kan vi lära? Vad kan vi göra annorlunda? Och även allmänhetens kunskap om partierna, om valet och om demokratin växer.

Så låter i alla fall den idealiserade tanken om vad en eftervalsanalys ska vara. Men sanningen är snarare att den ärligt granskande självreflektionen är ganska sällsynt i de offentliga eftervalsanalyserna.

Analyserna har ofta ett annat syfte. Nämligen att tjäna partiet här och nu. Kanske att visa på vilken underbar väg som partiet ändå slog in på, trots valresultatet. En form av självglorifierande skadekontroll. Eftervalsanalysen är alltid, i högre eller lägre grad, en produkt som är utsatt för självcensur. För stark kritik riktad mot partiledningen, mot gräsrötterna eller mot tjänstemännen i det egna partiet kan bli farlig mot författarna, som har egna intressen i sitt parti.

Med det sagt är ändå eftervalsanalyserna givande läsning. Mycket som står där är trots allt sant, intressant och relevant. Man får som läsare bara påminna sig om att ta på de skarpslipade källkritiska glasögonen.

Fler artiklar för dig