Dags för samtal om böneutrop

Vissa begränsningar av religionsfriheten sker alltid, skriver Hasse Boström.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Som Dagen kunde berätta förra veckan kan Botkyrka kommun vara på väg att säga ja till regelbundna böneutrop från moskén i Fittja. Frågan har inte beslutats i kommunfullmäktige men den politiska majoriteten har inte funnit skäl till att säga nej.

Frågan om vem som beslutar om böneutrop eller inte är märkligt nog oklar, trots att den varit ­aktuell i många år i Sverige.

Är det, som KD-ledamoten Stefan Dayne i Botkyrka hävdar, en polisiär fråga? Eller är den kommunal eller rikspolitisk?

När vi diskuterar islamska ­böneutrop gör vi alla det utifrån den kultur vi lever i. Många upplever det som en förändring av det invanda, vilket skrämmer. När det dessutom, för oss kristna, handlar om en annan religions växande reagerar vi kanske ”med magen” negativt.

Att diskussionen uppenbart gynnar främlingsfientliga krafter är inget skäl att säga nej. Vi har sedan många år en acceptans i samhället, även bland de flesta kristna, för att muslimer har rätt att bygga moskéer, ett resultat av att vi eftersträvar ett öppet, tole­rant samhälle där alla behandlas lika.

Å andra sidan finns en risk att man även ogenomtänkt säger ja till förslaget, eftersom något annat skulle uppfattas som ett brott mot religionsfriheten.

Det är också en ryggmärgsreaktion, detta att vi inte vill förneka någon att utöva sin religion ut­ifrån sina egna förutsättningar.

Men skulle det verkligen vara ett brott mot religionsfriheten i det här fallet? Det finns ju alltid begränsningar i religionsutövning, av rent praktisk karaktär. Riksdagsledamoten Staffan Danielsson skriver i sin debatt­artikel i dagens tidning att böneutrop är en ”marknadsföringsfråga”, och det är ett perspektiv som är intressant. Det är trots allt skillnad på kyrkklockor och böneutrop.

Även Stefan Dayne menar att böneutropens budskap måste vägas in. Det går att göra följande tankeexperiment: Anta att Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan i Stockholm skulle ansöka om att få sätta upp en högtalare utanför kyrkan där man fem gånger om dagen ropade ut: ”Jesus är väldens frälsare!”. Det finns inga sådan tankar, men i lagstiftningssammanhang måste man vara beredd att testa hypotetiska situationer.

Eller att Immanuelskyrkan på Birger Jarlsgatan, utöver klockringning vill ha utrop i högtalare med budskapet ”Gud är stor!”. Skulle de få tillstånd till det? Troligen inte.

Och vem ska besluta om ett ­sådant tillstånd? Den lokala ordningspolisen? Kommunfullmäktige? Riksdag? Regering?

Vill vi att enskilda polismyndigheter avgör frågorna, något som kommer att leda till olika besked på olika orter? Det är dags för rikspolitikerna att ta sig en funderare om detta, de kommer sannolikt att få den på sitt bord senare. Ett nationellt samtal om frågan är önskvärd. Till dess bör Botkyrka kommun ligga lågt i ärendet om moskén i Fittja.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Lilla Erstagården