Döden och sorgen är inte alltid slutet

Överlevarna visar ett trotsigt hopp som bottnar i Gud själv

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Livet har sina gröna ängar och bergstoppar men består även av öknar och dalar, det vet alla som levt. Ibland händer det att mattan under tillvarons fötter dras undan så hastigt och rejält att det kan kännas uteslutet med en god Gud, för hur skulle en sådan kunna tillåta detta onda? Och känslan av att det spikats upp en skylt med tecknet för återvändsgränd framför ens livsväg kan upplevas som en bister men a­lldeles sann verklighetsbeskrivning.

Hopp är alltför ofta en högt e­ftertraktad bristvara i denna värld. Men den som letar kan h­itta tröst och vägledning.

För tio år sedan kastades Sverige in i ett nationellt trauma när flodvågen drog in över den sydostasiatiska kusten. Uppemot 300 000 människor, varav 543 svenskar, dog på annandag jul. Sveriges television har de senaste dagarna visat dokumentär­serien ”Överlevarna”, en berättelse om hur fyra familjer med 19 personer – elva barn och åtta vuxna – under några ödesdigr­a minuter reducerades till fem. När Brita von Polgar pressades upp emot hotellets tak av vatten­massorna skrek hon rakt ut: ”Älskade Gud i himlen, rädda mina barn, låt mig i alla fall få behålla ett!”.

Hon blev inte bönhörd.

Skildringen av överlevarnas tio år är en djupdykning ner i bottenlös sorg och övertygelser om att livet tagit slut när man återvänder ensam från den resa man gav sig ut på tillsammans med sin familj. Men det är samtidigt även en trotsig förteckning över att det går att våga leva livet igen, en gång till. Annorlunda har det blivit, men mot alla odds ändå bra.

Vad de trodde skulle bli en punkt har förvandlats till ett kommatecken.

Det är enskilda berättelser men samtidigt väldigt allmänna, möjliga att hämta kraft och hopp ur. Det går att se dem som en enkel men träffsäker analys över hur skört detta människoliv är men även på hur mycket kraft det trots allt finns för att överleva.

Tänk om allt det faktiskt är svaret på vart Gud fanns och finns när det fasansfulla sker, att Han inte främst är frånvarande vid det tillfället utan närvarande när livet återuppstår?

Bibelns berättelse om Gud är nämligen sådan, det är ingen trollkarl som förhindrar allt jordiskt lidande och död som uppenbarar sig där.

Men det är en Gud som har liv även bortom lidandet och d­öden, som allra mest tydliggjort i Jesus.

Aningar av det kan vi se redan i denna värld, exempelvis genom överlevarna i SVT-serien, men det finns ingen förenklad allmän automatik. Trasigheten och såren hör vår tidsålder till, det kan varje nykter realist konstatera.

Men det går samtidigt förvissat tro att Gud en dag ska fullbord­a det vi redan här kan ana och uppleva. Då kommer, symboliskt sett, de gröna ängarna och bergstopparna att helt dominera kartbilden.

 

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.