Ledare

Elisabeth Sandlund: Bankskatt är en tveksam lösning

Efter många om och men är en försvarsuppgörelse i hamn som innebär mer pengar till den svenska militären de tre närmaste åren. Bedömningen är att hotbilden i omvärlden gör det nödvändigt att stärka Sveriges försvarsförmåga.

Den värld som Cornelis Vreeswijk drömde om, där statsmän satt på rad och skrev på ett konvolut om fred, är oändligt långt borta.

Så sent som i januari 2013 talade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt om försvaret som ”ett särintresse” vars företrädare bara var ute efter att slå vakt om sitt eget budgetområde när de hävdade att resurserna behövde ökas. Nu är det andra tongångar, över i stort sett hela linjen.

När så snabba omsvängningar sker ligger det nära till hands att i stället fredsrörelsen betraktas som ett apart särintresse, som inte förstår den krassa verkligheten. Men hur mycket det svenska försvaret än förstärks finns inga garantier för att vårt land kan avvärja en attack eller, som under det krig som bröt ut för exakt 80 år sedan, hållas utanför en stormaktskonflikt. Långsiktigt gäller det att hålla fast vid visionen om en värld utan militära konflikter, där våra gemensamma resurser inte måste satsas på kulor och krut.

Uppgörelsen mellan den rödgröna regeringen och dess två stödpartier innebär att det extra tillskottet till försvaret inledningsvis ska finansieras med en bankskatt, som ska inbringa fem miljarder.

Senast det begavs sig, i januari 2017, var Annie Lööf mycket belåten med att en planerad bankskatt kunde avvärjas tack vare Centerns kritik. Men nu är det annat ljud i skällan. Så blir det när forna meningsmotståndare ska söka samförstånd.

Att bankernas stora vinster engagerar och retar upp åtminstone de kunder som inte samtidigt är aktieägare är ett faktum, som finansminister Magdalena Andersson nu utnyttjar samtidigt som hon påminner om gångna decenniers finanskriser, där bankernas agerande spelat en stor roll. Spontant ligger det nära till hands att tänka att det är hög tid att de är med och bidrar.

Men det finns skäl att tänka ett steg till. Hur bankskatten ska utformas är oklart, sannolikt inte bara för allmänheten utan också för regeringen. Men det lär bli svårt att hitta en modell som hindrar bankerna att vältra över kostnaden på sina kunder.

De som drabbas hårdast av kreativa lösningar som avgifter på de lönekonton som redan nu är utan ränta, prislapp på kontantuttag eller vad det nu kan bli är inte de rika i samhället utan helt vanliga så kallade småsparare.

Bankskatten ska dra in fem extra miljarder till försvaret. Om regeringens målsättning är att det är de välbesuttna som ska stå för upprustningen förefaller det rimligare att avstå från att avskaffa värnskatten, som ger ett årligt tillskott i statskassan i just den storleksordningen. Det, om något, sticker i ögonen på de grupper för vilka 200 kronor mer i plånboken varje månad är något helt annat än de felräkningspengar det innebär för den som tjänar över 61 000 kronor.

Fler artiklar för dig