Elisabeth Sandlund: Israel – en 70-åring väl värd ett firande

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Om en månad firar Israel sin sjuttioårsdag. En stor dag i en ung men samtidigt urgammal nations historia, väl värd att uppmärksammas också utanför landets gränser. Vinjetten ”Israel 70 år” kommer att dyka upp ofta på Dagens sidor de närmaste veckorna. Vi inleder med ett Dokument där israeler födda under sju olika decennier delar med sig av sina erfarenheter.

Sjuttioårsfirandet förbereds och kommer att avhållas i skuggan av konflikter som hotar inte bara befolkningen i Israel utan hela världsfreden.

Det är illa nog med den svårlösta konflikten mellan israeler och palestinier som är lika gammal som staten Israel själv. Till det kommer den laddade situation som inbördeskriget i Syrien försatt världen i genom stormakternas inblandning.

När USA:s president skramlar med vapnen och utmanar sin ryske motpart i allt mer aggressiva tweets och brittiske premiärministern kallar regeringen till krismöte samtidigt som FN:s säkerhetsråd förefaller handlingsförlamat är det oundvikligt att Israel hamnar i skottgluggen. Sådana är de geopolitiska realiteterna för ett land mitt i världens mest konfliktdrabbade område.

Läs mer: Dokument: Israel - 70-åringen som ännu väntar på fred

 

Israels befolkning har tvingats vänja sig vid att leva under hot av olika karaktär, framför allt från de arabiska grannländerna och från den palestinska befolkningen på Västbanken och i Gazaremsan. Att ett kargt och fattigt jordbruksland under de omständigheterna har förvandlats till en teknologisk och vetenskaplig spjutspetsnation är en bedrift som det är svårt att hitta motstycke till. Här finns mycket att inspireras av och ta lärdom från, även för Sverige.

Det är en av anledningarna till att det är bedrövligt att de svenska officiella relationerna med Israel är bottenfrusna och att ingen upptining tycks vara i sikte.

Tilltaget att erkänna Palestina som stat har inte fått annat än negativa konsekvenser.

Det som borde ha varit slutpunkten på en fredsprocess skulle i stället, hette det, bli startskottet genom att bidra till att skapa jämställdhet mellan Israel och Palestina. Men en utveckling mot en varaktig lösning där Israel ges möjlighet till en existens i fred inom säkra gränser samtidigt som de palestinska medborgarna får sina rättigheter tillgodosedda har vi ännu inte sett röken av. Tvärtom är situationen nu, när dagen för USA:s flytt av sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem närmar sig, lika laddad som vid de tillfällen under decenniernas lopp när regelrätta strider har utbrutit med svåra konsekvenser för civilbefolkningen på ömse sidor.

Dagen är och förblir en Israelvänlig tidning. Vi sticker ut jämfört med övrig svensk dagspress, där den kritiska hållningen överväger och rapporteringen ofta är behäftad med slagsida. Men denna grundläggande beundran och respekt för Mellanösterns enda demokrati där det judiska folket fått den fristad de hade behövt långt tidigare i historien innebär inte att allt som sker i Israel måste applåderas.

Den inrikespolitiska debatten i Israel är het. Den israeliska regeringen är utsatt för skoningslösa angrepp från politiska motståndare. Dess beslut och handlingar nagelfars och kritiseras i ett tonläge som saknar motstycke i regionen. Ibland finns det anledning att i positiva ordalag uppmärksamma krafter i Israel som går på tvärs mot dem som för tillfället sitter vid makten.

Det är ett sundhetstecken att den inhemska reaktionen i Israel har varit kraftfull mot incidenter där israelisk militär agerar i avsikt att pressa tillbaka de förvisso hotfulla demonstrationerna vid gränsen till Gazaremsan.

Internationella krav på utredning om vad som hände när 17 demonstranter dödades och minst 1 400 skadades vid en sammandrabbning för två veckor sedan avvisades bryskt av försvarsminister Avigdor Lieberman, som i stället ansåg att de israeliska soldaterna som avlossade skotten var värda medalj. Samma uppfattning gav han och andra företrädare för regeringen uttryck för häromdagen när protesterna haglade mot en film som visar hur soldater jublar när en, som det förefaller, obeväpnad palestinier beskjuts och träffas.

Det är en vedertagen folkrättslig regel att soldater har rätt att attackera andra soldater men inte civila personer. Att den israeliska regeringen verkar anse sig stå över sådana principer ger tyvärr den glädjebägare alla Israels vänner höjer inför sjuttioårsdagen en bismak av smolk.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.