Elisabeth Sandlund: Klimatfrågan är större än flyget

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Att flyga eller inte flyga – det är frågan för dagen, aktualiserad av regeringens förslag att införa en flygskatt för att styra resenärernas beteende. Är det så att varje miljömedveten svensk bör minimera antalet flygresor, helst avstå helt? Eller ska vi hellre flyga ännu mer än vi gör, för att ge flygindustrin ökade intäkter och därmed större resurser för att utveckla miljövänligare alternativ?

Den senare ståndpunkten har framförts av Sara Skyttedal, tidigare ordförande för KDU och nu kristdemokratiskt kommunalråd i Linköping. Kritiken har varit hård, både mot hennes resonemang och mot att hon kallat dem som inte delar hennes hållning för ”dumpuckon”.

Den sortens invektiv bör varje seriös politiker avhålla sig från, också på Twitter. Det gäller Donald Trump i Vita huset lika väl som Sara Skyttedal i Linköpings kommunalhus.

Frågan om det personliga ansvaret för miljön förtjänar att tas på större allvar än så. Och regeringens förslag till flygskatt kan ifrågasättas på saklig grund, inte minst av den som vill kalla sig miljövän.

Att människors beteende styrs av ekonomiska hänsyn så att vi köper mindre av det som är dyrt och mer av det som är billigt är ett välkänt faktum. Alkohol och tobak beskattas inte bara för att ge intäkter till statskassan utan också – till och med framför allt – för att i folkhälsans namn hålla nere konsumtionen. Det handlar om kännbara skattesatser, drygt 26 kronor per liter vin och 1:52 för varje cigarett för att ta två exempel.

Den föreslagna flygskatten ligger på en helt annan nivå. Den skulle fördyra en resa inom Sverige eller EU med 80 kronor och en långresa med upp till 430 kronor.

Det har möjligen ett visst signalvärde men det är svårt att se att enbart denna måttliga prishöjning skulle få särskilt många att avstå från att gå ombord på planet vare sig destinationen är Kiruna, Gran Canaria eller Bangkok.

Däremot finns det anledning för oss alla att fundera över vilka avtryck vi gör på miljön, genom vår livsstil och våra generella val. Det handlar om helheten, summan av enskilda val. Den som låter bilen stå de flesta av veckans dagar och tar sig till jobbet med kollektivtrafik eller per cykel behöver kanske inte känna dåligt samvete för en årlig charterresa till sol och värme? Och den som bidrar till att uppfylla målsättningen ”Hela Sverige ska leva” genom att inte överge glesbygden för storstaden gör möjligen en insats för miljön på sitt sätt även om tillgång till bil är en nödvändighet?

Ingen kan ensam lösa världens miljöproblem som drabbar de människor värst som redan lever i fattigdom i länder där klimatförändringarna är betydligt mer påtagliga än som ämne för samtal om väder och vind vid svenska fikabord.

Men alla har ett ansvar. Några vill ta det genom att, alldeles oavsett skattesatser, dra ner på flygresandet. De förtjänar respekt, även av den som tänker annorlunda på den punkten, inte glåpord.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.