Elisabeth Sandlund: Löfven väljer Sjöstedts näve

Bred uppgörelse om kvalitet i välfärden avvisas däremot.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Ord påverkar attityder och beteenden. Det är ingen slump att Stefan Löfven i sitt sommartal i söndags talade om att det pågår en ”vinstjakt” i välfärden som bedrivs av de privata aktörer som han etiketterade som ”vinstlobby”. Båda uttrycken leder tankarna till något obehagligt och otillbörligt, något som måste stoppas.

Och sätta stopp är just vad regeringen tänker göra genom att lägga fram ett förslag med utgångspunkt i den hårt kritiserade utredningen som Ilmar Reepalu presenterade i november i fjol.

Experternas kritik mot tankarna på ett vinsttak har inte bitit. Beräkningarna som visar hur en sådan åtgärd skulle slå mot inte minst mindre företag med litet eller till och med negativt operativt kapital har heller inte tagit skruv. Att åtta tunga miljöpartistiska landstings- och kommunalpolitiker på debattplats i Svenska Dagbladet nyligen vädjat om en ny utredning som sätter kvaliteten i fokus har inte gett MP tillräckligt mycket råg i ryggen för att stå emot påtryckningarna från Jonas Sjöstedt att göra slag i saken.

I Stefan Löfvens Sverige är det Vänsterpartiet som styr – åtminstone när det gäller välfärdens framtid. Och Vänstern gillar inte vinst, inte i välfärden och inte i andra sammanhang heller.

Det är ju inte så att det saknas problem i skola, vård och omsorg. Här finns hur mycket som helst för regeringen att ta tag i för att få bukt med personalbrist över hela linjen, en orättvis sjukvård organiserad som postkodlotteri, slutkörda anhöriga som tvingas ta ansvar för äldre och sjuka när samhället sviker – för att bara nämna några aktuella frågeställningar.

Inget av detta löses genom ett vinsttak. Tvärtom förvärras samtliga problem om privata aktörer tvingas bort.

Och så blir det fortare än kvickt om de inte tillåts bedriva sin verksamhet med en avkastning som räcker för att bygga upp en buffert eller göra nysatsningar.

Men svenska folket vill ju inte ha vinster i välfärden? Det stämmer att en inte alltför överväldigande majoritet, 57 procent, i senaste SOM-undersökningen gav det beskedet. Samtidigt visar andra opinionsmätningar att mycket få är beredda att avstå från möjligheten att fritt välja vårdgivare eller skola. Det är ett klassiskt exempel på att man samtidigt vill äta kakan och ha den kvar. Då är det politikernas uppgift att klargöra just detta, inte att utnyttja bristande i befolkningens förmåga till logiskt tänkande och helhetssyn.

Det riktigt bedrövliga är att regeringen är i färd med att missa chansen att ta itu med välfärdens allvarligaste övergripande problem – bristande kvalitet.

Sådant förekommer i både kommunal och privat verksamhet och det finns all anledning att i bägge fallen se till att skattemedel används till det de är avsedda för på ett sätt som möter högt ställda krav. Såväl de privata aktörerna som oppositionspartierna har tydligt markerat att de gärna är med på en överenskommelse som syftar till högre kvalitetskrav och bättre kontrollmekanismer. Men de utsträckta händerna avvisar Löfven och grabbar i stället tag i Jonas Sjöstedts näve.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Lilla Erstagården