Elisabeth Sandlund: Protestera mot Skolverkets förslag att ta bort Bibeln från kursplanen

Kristendomens särställning suddas ut i Skolverkets förslag, skriver Elisabeth Sandlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Blir det ”Rudolf med röda mulen” eller ”Nu tändas tusen juleljus”? Vilken sång ska lågstadiebarnen få lära sig på musiktimmarna för att kunna framföra vid terminsavslutningen? Läser man Skolverkets förslag till nya kursplaner är det hugget som stucket.

I dag finns följande passus med i kursplanen: ”Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna.” Dessutom nämns psalmerna även i kursplanen för religionskunskap i de tre första årskurserna.

Det ”vardagliga” finns med i det nya förslaget, men är där kompletterat med den svepande formuleringen ”musikaliska traditioner vid olika högtider”. Det utesluter inte vare sig psalmer inför jul eller nationalsången inför 6 juni – men det öppnar samtidigt möjligheter att avstå från det ena eller det andra eller bådadera.

En struntsak? Knappast. Tilltaget faller väl in i det mönster som uppmärksammas i debattartikeln från Svenska bibelsällskapet (Skolverket har strukit Bibeln från skolans nya kursplan), som fokuserar på att alla specifika hänvisningar till Bibeln är avlägsnade ur förslaget till kursplanerna i religionskunskap för grundskolan. Kristendomens heliga skrift buntas systematiskt ihop med andra i den generella kategorin ”religiösa urkunder”.

Och det är inte bara Bibeln som har opererats bort genom några penndrag. En genomgående tendens i förslaget är att det så långt möjligt vill undvika att ge kristendomen en särställning i undervisningen. Ett exempel: Dagens högstadieelever förväntas tillägna sig kunskap om ”utmärkande drag för kristendomens tre stora inriktningar: protestantism, katolicism och ortodoxi”. I förslaget till nya kursplaner lyder motsvarande punkt: ”Varierande tolkningar och praktiker samt huvudinriktningar inom några religioner.”

Januariavtalet uttryckte att kursplanerna skulle bli tydligare och fokusera mer på kunskap. Tvärtom är formuleringarna i förslaget vaga och oprecisa. Därmed öppnar de för godtycke. De går att tolka som att det är tillåtet att fördjupa sig i Bibelns berättelser – men också som att det är möjligt att ta lätt på dem. Vissa elever kommer att lämna grundskolan med basal insikt i skillnader och likheter mellan kyrkofamiljerna, andra vet mer om vad som skiljer sunni från shia. I den ena skolklassen får eleverna lära sig de klassiska julpsalmerna, i klassrummet intill blir det ”Hej tomtegubbar” och ”Nu är det jul igen” för hela slanten.

Om kursplanerna revideras i enlighet med förslaget är det oundvikligt att kunskapen om kristen tro och kännedomen om det kristna kulturarvet urholkas ytterligare i kommande generationer. Det finns all anledning att reagera och försöka få en ändring till stånd. Det är bråttom, eftersom synpunkterna ska vara inne hos Skolverket senast i morgon, onsdag. Men det är inte hopplöst. Betänk att motsvarande försök att radera ut Antiken och andra tidiga epoker från historieämnet stoppades häromveckan efter högljudda protester.

Läs också Skolverket svarar: Bibeln har sin givna plats i skolans undervisning

Läs fler artiklar om religiösa inslag i skolan

Alla tidigare artiklar
Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Svenska kyrkan och Alpha
Sara Waldenfors (S) företrädde kyrkolivsutskottet under debatten om Alpha på kyrkomötet.
Foto: Svenska kyrkan
Foto: Svenska kyrkan
Kyrkorna leds av män, men i kyrkbänkarna fattas männen. 
Foto: Kari Shea
Foto: Kari Shea