Elisabeth Sandlund: Trump blev den store förloraren

Valutgången i Alabama undergräver hans ställning, skriver Elisabeth Sandlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

För drygt 13 månader sedan, den 9 november 2016, vaknade en häpen värld till nyheten att Donald Trump hade besegrat Hillary Clinton i kampen om Vita huset. Det som inte skulle kunna hända hade faktiskt hänt. Nu är det president Trumps tur att häpna. Trots hans massiva stöd för Roy Moore i senatsvalet i Alabama, en av de stater där republikanerna är som starkast, var det motkandidaten, demokraten Doug Jones, som avgick med segern.

Fyllnadsval i en av USA:s 50 delstater vad rör det oss? I normala fall skulle resultatet knappt ha blivit mer än notiser i svenska tidningar.

Men sedan Donald Trump valdes till USA:s president är det inte mycket som är normalt i amerikansk politik. I själva verket blev striden mellan Moore och Jones inte bara ett val mellan två kandidater till senaten utan lika mycket en förtroendeomröstning om presidenten.

Roy Moore är ingen dussinpolitiker utan en i högsta grad kontroversiell figur som, utöver de välbelagda anklagelserna om sexuella övergrepp mot mycket unga flickor tidigare i livet, står för extrema uppfattningar i exempelvis rasfrågan. Han är också en profilerad motståndare mot aborter, vilket fått så kallade högerkristna evangelikaler att stödja honom.

Beredvilligheten hos vissa men långtifrån alla kristna att bortse från en kandidats moral och etik känner vi igen från presidentvalskampanjen.

Argumentet att Gud vid upprepade tillfällen använt personer med dålig karaktär och förkastligt beteende – kung David och Saul som blev Paulus brukar nämnas som främsta exempel – dök upp igen i valkampanjen i Alabama. Att dessa bibliska storheter ödmjukade sig och bad om förlåtelse för sina illdåd är en detalj som det inte verkar fästas något avseende vid. Men ord som ”Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet” (Ps 51:3) är inte ord som hörts ur vare sig Trumps eller Moores munnar.

Nu blir Doug Jones till sin egen stora förvåning en av Alabamas två representanter i senaten. Det republikanska övertaget krymper till minsta möjliga, 51 mot 49. Och, av större betydelse, det skadskjutna demokratiska partiet får vind i seglen inför de val till senat och representanthus som genomförs hösten 2018.

Att en demokratisk kandidat kunnat vinna i Alabama ger segervittring även i andra delstater, där utgången normalt är oviss.

Och även hos det republikanska partiet finns anledning att om inte glädjas så åtminstone dra en suck av lättnad. Roy Moore i senaten hade inneburit en kvarnsten om halsen i en valrörelse som med stor sannolikhet kommer att bedrivas i kölvattnet av #metoo med stort fokus på kandidaternas moraliska vandel.

Och presidenten då? Ja, ett är säkert. Trumps position har inte stärkts genom att han utan förbehåll stöttat Roy Moore. ”Dumdristigt” är ett milt ord för ett sådant beteende av en person som själv anklagas för sexuella trakasserier av ett stort antal kvinnor och mot vilken avgångskrav riktas från allt fler tunga politiker.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.