”Fuckboy” är också ett offer

Skolan ska vara en spjutspets mot framtiden, sa Olof Palme i slutet av 1960-talet. Jag tvivlar på att han då såg framför sig en studentfest i södra Sverige anno 2018 där en kommitté bestående av 19-åringar beslutar sig för att utse årets "fuckboy" och för jämställdhetens skull också en "fuckgirl". En del av motiveringen löd: "Du kan varken räkna på fingrar eller tår hur många saker som glidit in mellan dina lår".

Visserligen var Palme minister med ansvar för skolan i slutet av 1960-talet då den sexuella revolutionen tog fart.

Men att den skulle rulla på dithän var nog svårsiat även för den meste förespråkaren av fri sexualitet.

Inte heller tror jag att socialdemokraternas hjälte nummer ett kunde föreställa sig att socialdemokratiska Aftonbladet skulle skriva en ledartext där problemet inte anses vara att ungdomarna tvingades stå ut med att hängas ut så inför 400 personer. I stället menar Pernilla Ericsson att problemet är att tjejen ska behöva ska behöva känna sig kränkt över att beskrivas som "fuckgirl". Hon borde, likt killen, känna stolthet över utmärkelsen: "Hotet om att märkas som 'dålig' begränsar tjejer och kvinnor från att utforska sin sexualitet", skriver Aftonbladets ledarskribent.

Är det den framtidsvision vi vill ge våra döttrar? Att de inte ska reagera på att få sitt sexliv uthängt inför andra? Det låter i mina öron helkorkat.

Tvärtom handlade den 19-åriga unga kvinnan helt riktigt. Hennes moraliska kompass svek henne inte. Det hon utsattes för var fel och förkastligt och här hade hon stöd hos rektor och sitt nätverk att orka anmäla och driva en rättslig process. Det är den modiga tjejens förtjänst att det nu finns en dom som säger att det här destruktiva och kränkande beteendet inte bara kan ursäktas som ungdomligt eller alkoholpåverkat oförstånd det är brottsligt. Det är fantastiskt strongt gjort av henne! Menar Aftonbladet på allvar att hon i stället skulle ha tackat och accepterat ”fuckgirl” och den inramade motiveringen med stolthet – för att killen gjorde det?

Då missar man det faktum att killen också är ett offer i den här historien. För han lever tydligen i föreställningen att ”fuckboy” är en sorts hedersmedalj av förnämsta valör i gymnasieorden. Han nekade att anmäla, trots uppmaning från rektorn. Var fanns hans kompass? Hans nätverk? Kompisgänget och vuxenvärlden som talade om för honom att det här inte alls är något han ska behöva stå ut med?

Berättade någon för honom att han, precis som den unga tjejen, har rätt att säga ifrån och stå upp för sig själv?

I snart ett år, ja egentligen långt längre än så, har vi diskuterat normer kring sexualitet. Metoo har skakat om en hel värld och fortfarande pågår efterskalven. Det är välkommet att skolan tar arbetet mot sexuella trakasserier på än större allvar. Och när skolan nu förhoppningsvis börjar ifrågasätta normer om konsekvensneutral fri sexualitet kan den bli den spjutspets mot framtiden som på riktigt gör skillnad för nästa generation.