Ingen fred i sikte för Syriens folk

Humanitär vapenvila förvandlades till definitionsfråga, skriver Elisabeth Sandlund.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Till raden av namn som symboliserar ett mänskligt lidande av ofattbara proportioner har nu fogats östra Ghouta i närheten av Syriens huvudstad Damaskus.

Trots att FN:s säkerhetsråd efter många om och men lyckades enas om en resolution om en månads vapenvila av humanitära skäl fortsätter attackerna med ytterligare civila offer.

Av allt att döma har Sverige spelat en hedervärd och viktig roll i arbetet att få med även Ryssland på ett resolutionsförslag som på papperet tycktes ge en temporär lättnad för de hårt prövade invånarna.

Men ”på papperet” innebär inte ”i verkligheten”. Eftersom operationer mot terrorister är undantagna från vapenvilan förvandlas det som avsåg att ge civilbefolkningen ett andrum till en definitionsfråga.

Den syriska Assadregimen och dess samarbetspartner Ryssland tolkar, rätt eller fel, formuleringen som att det är tillåtet att fortsätta att angripa Ghouta i syfte att slutgiltigt krossa de jihadister som kontrollerat området sedan början av inbördeskriget.

Ghoutas öde är inte unikt, snarare typiskt för det krig på vilket inget slut kan skönjas.

Steg framåt mot en möjlig lösning följs omedelbart av minst lika stora kliv bakåt i en konflikt som för länge sedan slutat vara lokal utan i stället förvandlats till en världspolitisk härdsmälta.

I Ghouta är det ryssarna som tillsammans med president Assad håller i taktpinnen. Samtidigt, cirka 40 mil därifrån, försöker den USA-stödda koalitionen sätta punkt för IS närvaro i landet genom att attackera de sista fästena i provinsen Dayr al-Zawr. Också här är det civil­befolkningen som blir offer. Minst 25 personer, varav sju barn, rapporteras döda enbart under söndagen.

Ett renodlat inbördeskrig i Syrien hade varit en humanitär katastrof i sig. Stormakternas och grannländernas inblandning försvårar situationen ytterligare. Även om vapenvilan i Ghouta får genomslag så att civilbefolkningen får en livsnödvändig paus är det inget som löser den grundläggande konflikten. Ett Syrien där IS inte längre har någon roll att spela är en förbättring men inte heller det något som gör att krig, terror, förföljelse och mänskligt lidande upphör.

Den syriska konfliktens komplexitet är befolkningens stora gissel, det som gör att hoppet om en framtid i fred i ett återuppbyggt land inte är mer än en svagt flämtade låga.

Det är illa om hopplösheten griper omkring sig och leder till handlingsförlamning. Hur svårt det är för FN att åstadkomma verklig förändring visar sig i de uteblivna effekterna av vapenvilan. Ändå är det svårt att se någon annan väg framåt än fortsatta överstatliga ansträngningar från FN:s sida.

Det är möjligt att Sverige även i framtiden kan utnyttja platsen i säkerhetsrådet till att göra skillnad, en viktig insats i väntan på den dag som trots allt måste komma, när Syrien behöver internationell hjälp att komma på fötter igen.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.