Joakim Hagerius: Fel att försöka "svenskifiera" religion

Kina bör vara ett avskräckande exempel för svenska politiker, skriver Joakim Hagerius.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Ürümqi är den stad i världen som ligger längst från något hav. En gång i tiden en viktig knutpunkt längs sidenvägen. I dag är staden avskuren från omvärlden, trots sina 3,5 miljoner invånare. I denna geografiskt avlägsna stad med en stor andel muslimska uigurer har Partiet, när de ansett sig behöva det, stängt internet för att också kapa den digitala vägen från och till Ürümqi, huvudstaden i den nordvästra kinesiska provinsen Xinjiang.

Jag besökte staden för några år sedan och fick snart höra förfärliga berättelserna om religiös förföljelse.

När FN:s utskott mot rasdiskriminering presenterade en rapport i augusti om att kinesiska myndigheter har skickat upp emot en miljon muslimska uigurer till läger för antireligiös indoktrinering, är det bara ytterligare en berättelse om ett systematiskt religiöst förtryck. I lägren tvingas man svära lydnad mot Xi Jinping, avsäga sig sin muslimska tro och mässa kommunistiska propagandasånger. FN:s rapport bekräftas av människorättsorganisationen Human Rights Watch som intervjuat uigurer som flytt regionen. Regimen avfärdar kritiken och anser att muslimska uigurer är religiösa extremister med åsikter som inte passar in i den kinesiska staten.

Läs mer: Joakim Hagerius: Fortsätt kampen för att leva ut tron


Den religiösa förföljelsen har intensifierats och är en del i kampanjen som Xi Jinping lanserade 2015, för att kinesifiera alla religioner.

Syftet är att stärka Partiets inflytande över livets alla olika områden och att förhindra utländskt inflytande.

Kinesifierningen handlar också om stadsbild och fysisk gestaltning: att få moskéer och kyrkor att se mer kinesiska ut. Därför rivs kupolformade tak och kors monteras ner.

Varför är det så viktigt för Xi Jinping att kinesifiera religionen? Som kinakännaren Ola Wong skriver är Xi väl medveten om kraften i religionen och vilken roll som till exempel kyrkan spelade för kommunismens fall i Östeuropa. Därför finns det till och med lokala initiativ som går ut på att få folk att helt sluta tro.

Men historien visar på att religion varken kan villkoras som en privatsak eller kontrolleras och formas av en stat så att den passar in. Varken i Kina eller i Sverige. Det kan tyckas självklart. Men ändå är det något som utmanas från tid till annan.

Läs mer: Joel Halldorf: Rädslan präglar årets valrörelse

 

Att en religion "svenskifieras" är inte på något sätt bättre än att den "kinesifieras".

Assimilering med samhället och kulturen behöver ske av och genom de troende själva. Det är inte en uppgift för staten.

I Sverige finns en oro för konfessionella skolor och för aldrig så begränsade muslimska böneutrop eftersom det inte anses passa in i det svenska. En liknande oro borde i så fall Svenska kyrkans alla förskolor utlösa, som tidigt i livet inviger barn i en kristen tradition och åskådning. Men oron är överdriven. En positiv grundsyn på tron är en tillgång för hela samhället. Kinesifiering bör vara ett avskräckande exempel för svenska politiker och partier som vill tvinga troende svenskar att passa in i den svenska sekulära mallen.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Debatt