Joakim Hagerius: Påven utmanar det invanda

Låt inte det egna bygget ske på bekostnad av ekumenik.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

För tredje gången någonsin gästade en påve Kyrkornas världsråd. Det världsomfattande rådet som består av 348 ortodoxa, protestantiska, anglikanska och pentekostala kyrkor firade i föregående vecka 70 år som ekumenisk organisation. Den katolska kyrkan har inte fullt medlemskap, men deltar i flera olika kommissioner och institutioner inom rådet. Att påven Franciskus besöker jubileet är därför en viktig markering.

I sitt anförande till församlingen passade påven dock på att uttrycka en oro.

Det som bekymrar Franciskus kommer från hans intryck att ekumenik och mission inte längre är lika integrerade som det var i rörelsens begynnelse.

Kyrkornas världsråd startade genom en sammanslagning av flera ekumeniska råd och konferenser. Världsmissionskonferensen Edinburgh 1910 brukar beskrivas som startpunkten för den moderna ekumeniken. Och den drivande kraften i den konferensen var en världsvid kristen studentrörelse med mottot: ”Hela världens evangelisering i vår tid.” Det är till denna historia som påven knyter an i anförandet när han säger att det som verkligen behövs i vår tid är en ”new evangelical outreach” (ny evangelisationssatsning).

Anförandet avslutas med en utmaning att inte fastna i en viss kultur eller i särintressen, utan fråga oss själva vad vi kan göra tillsammans.

Och om det finns konkreta förslag, säger påven, varför inte planera och utföra det gemensamt?

Utmaningen som Franciskus adresserar Kyrkornas världsråd – att lämna det invanda för att förenas i en ny evangelisationssatsning – är något som behöver sägas, och göras. Mission är mer än diakoni och mänsklig utveckling, det är något som bestämmer kyrkans identitet. Det är också så att teologi växer fram och formas, primärt genom en missionerande kyrka. God teologi är inte en skrivbordsprodukt. När aposteln Petrus samtalade om Jesus med Cornelius, officeraren vid italiska bataljonen, och Anden föll över Cornelius och alla andra som fanns i huset, då formades den tidiga kyrkans teologi. Petrus som blev väldigt förvånad över att Anden också kom över hedningarna utbrast: ”Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de tagit emot den heliga Anden precis som vi?” (Apg 10:47).

Om ekumenik inte ska stanna vid vackra ord och fromma förhoppningar, behöver den bli lokal.

Utmaningen att planera och genomföra mission och diakoni bör därför vara riktad till kyrkorna på en specifik ort eller stad. Hur ser de svenska samfundens initiativ ut för att uppmuntra detta? Är de lika profetiska som påven framstår?

Samfundsledare har ett stort ansvar för att den egna kyrkans initiativ inte står i vägen för det gemensamma. Och därför, när det finns konkreta förslag, bjud in andra kyrkor för att planera och genomföra. Frestas inte att premiera det egna bygget och att sätta den egna kyrkan på kartan, på bekostnad av det gemensamma uppdraget.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Lilla Erstagården