Joakim Hagerius: Vi måste älska varandra eller dö

Sverige behöver en partiöverskridande kommission för att turboladda samhällets svar på denna nya epidemi: Ensamheten.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Allt fler uppmärksammar ensamhet som en av vår tids stora frågor: En ny epidemi. I veckan som gick skrev brittiska The Economist om att ensamhet inte bara är ett problem för äldre människor. I artikeln kan man läsa att unga människor i åldrarna 16 till 24 är de som mest troligt känner sig ensamma, och inte långt därefter följer ensamstående i medelåldern.

Vi som åker tåg och läser SJ:s tidning Kupé har mött Hanna Hellquist i en intervju om ensamhet. Hennes röst känner man från Morgonpasset i P3.

Hanna är 37 år och enligt sina vänner har hon ett stort socialt liv. Men känslan är en annan.

Hon saknar middagen där man inte behöver klä upp sig, någon att hänga med i tvättstugan, gemenskapen i vardagslivets sysslor. Det är tydligt att ensamhet är mer än att vara socialt isolerad.

Tillbaka till The Economist, som skriver om Storbritannien, landet där premiärminister Theresa May i våras utsåg världens första ensamhetsminister. Några månader in i uppgiften som ensamhetsminister med uppdrag att bekämpa ensamhet säger Tracey Crouch att hon känner sig överväldigad av hur stort problemet faktiskt är. I Storbritannien vaknar en halv miljon människor upp till en ny vecka där de inte kommer att möta någon annan. Hälften av de över 75 år beskriver sig som kroniskt ensamma.

Också i Sverige lever vi mer isolerade ju äldre vi blir, med en tilltagande känsla av ensamhet, enligt siffror från SCB.

Sverige är världsledande i ensamhushåll, i fyra av tio bostäder bor en ensam person utan barn. I både Sverige och Storbritannien slutar nästan hälften av alla äktenskap i skilsmässa. Och med uppbrott från partner och barn växer ensamheten.

Peter Strang, professor i palliativ medicin, beskriver ensamhetens hälsoeffekter: Den leder till kronisk stress som påverkar kroppen och imunförsvaret och ökar risken för kärlkramp, hjärtinfarkt och stroke. Ensamhetens effekter är kostsamma på många sätt.

I kulturmagasinet The Economist 1843 (februari/mars 2018) fångar Maggie Fergusson in problemet och utmaningen i en kärnfull mening:

”Ensamheten är tyst, osynlig och lika dödlig som rökning.” Och just att den är tyst och osynlig gör den svår att bekämpa.

Jakob Forssmed, KD:s förste vice partiordförande, är den svenske politiker som tydligast adresserar detta. I en mycket läsvärd kulturartikel i Dagens Nyheter (7 juli) skriver Forssmed om den svenska ensamheten, om dess effekter och behovet av breda politiska reformer som behöver prägla det närmsta decenniet. Forssmed förordar ett förstärkt civilsamhälle, fokus på föräldrarnas tid och ork, gemenskapsmöjligheter för äldre och bostadsbyggande som motarbetar ensamhet.

Det är bra. Men det räcker inte att Jakob Forssmed tar frågan på allvar, han behöver sällskap av fler. Sverige behöver en partiöverskridande kommission för att turboladda samhällets svar på denna nya epidemi: Ensamheten.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.