Rättsskipning på villovägar

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

De två C-märkta nämndemän som orsakat att en man som stod åtalade för hustrumisshandel friats med en minst sagt märklig argumentation lär inte bli så värst mycket äldre vare sig i sitt parti eller i rätten. Centerns ledning har gjort glasklart att de inte hör hemma i partiet. Annie Lööf använder ord som ”hår­resande” och ”förfärande”. Samtidigt har tingsrättens cheflagman inlett ett tillsynsärende.

Fallet sätter fingret på en öm punkt, systemet med nämndemän utsedda av de politiska partierna.

Den åtalade mannen frias av Solna tingsrätt med hänvisning bland annat till att kvinnan kommer från en sämre familj än han och att hon inte gjort som brukligt i irakisk tradition, nämligen låtit de anhöriga ta hand om ärendet, utan i stället anmält misshandeln till polisen. Hur den lagfarna domaren känt inför att vara tvungen att formulera sådana domskäl kan man bara ana.

 

Läs mer: Centerpartiet: Vi är inte för sharialagar

 

Men sådant är systemet . Om det blir oavgjort i rätten, två mot två, ska den åtalade frias. Juristens röst väger inte tyngre än de som avges av lekmännen, på vilka ett av kraven är att de inte är juridiskt kunniga. Att en av de två nämndemännen tidigare uttalat sig om önskvärdheten av sharialagstiftning i Sverige har inte diskvalificerat henne, inte heller uppgifter om hennes systematiskt negativa hållning till kristna konvertiter när hon tidigare tjänstgjort i Förvaltningsrätten och dömt i migrationsmål.

Tanken att den som åtalas för sitt brott ska dömas eller frikännas inte bara av lagfarna jurister utan också av sina likar är vacker.

Den känns igen även i andra länders rättsväsenden, inte minst i USA där varje medborgare har skyldighet att stå till förfogande för jurytjänstgöring.

Men en aldrig så vacker princip som inte fungerar i praktiken är inget att hålla fast vid. Redan för flera år sedan gjordes en enkätundersökning där en majoritet av landets domare svarade att de inte har förtroende för systemet, en kritik som även advokatsamfundet instämt i.

I en utredning från 2013 föreslogs bland annat ett komplement med en fri kvot, exempelvis med personer nominerade av ideella organisationer i stället för politiska partier eller sådana som frivilligt anmält sig för tjänstgöring i rätten. En fortsatt analys av Statskontoret pekade dock på att detta knappast skulle innebära någon större förbättring.

Kanske blir Solnafallet den droppe som får bägaren att rinna över.

Ska rättssystemet ändras måste det ske efter noggranna överväganden och helst i stor politisk enighet. Att hitta ett alternativ till nämndemannasystemet är inte gjort i en handvändning. Men det är hög tid att processen inleds på allvar.

Rimligen måste ett minimikrav på var och en som ska utöva dömande makt vara att han eller hon har kännedom om och helhjärtat omfattar de grundläggande rättsprinciper som gäller i Sverige. Så har bevisligen fallet inte varit i Solna. Och det kan man tycka att Centern borde ha blivit varse långt tidigare.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Lilla Erstagården