”Självvalt livsslut” otäck eufemism

Dödshjälp är dödshjälp även i pillerform

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Allt tyder på att frågan om dödshjälp blir brännande het i samhällsdebatten inom kort. Riksdagen har visserligen hittills avvisat förslagen om en utredning men ansträngningarna från ledamöter från olika partier att ändra på den saken fortsätter. I debattartiklar, ofta där enskilda människors livsöden är utgångspunkten, ställs kravet regelbundet.

I december ägnar Statens medicinsk-etiska råd, Smer, sin årliga etikdag åt frågan. Då om inte förr gäller det att vara vaksam på vad som håller på att ske i ett samhällsklimat där omsvängningar i opinionen går rasande snabbt och där redan en majoritet av svenska folket är positivt inställd.

Ett första steg till att ytterligare öka acceptansen hos den breda allmänheten är att ändra språkbruket och hitta en aptitlig term.

”Dödshjälp” låter brutalt och obehagligt, ”assisterat självmord” likaså. Men vem kan rimligen, i en tid där individens rätt att fatta egna beslut och göra självständiga val blivit en självklarhet, invända mot att ”självvalda livsslut” blir en möjlighet i Sverige? Eufemismen – i samma genre som föryngringsyta i stället för kalhygge – står i fokus för Smers överläggningar, där erfarenheterna av den så kallade Oregonmodellen ska dryftas.

Det är den form av dödshjälp som organisationen Rätten till en värdig död inriktat sig på att försöka lansera i Sverige. Den tillämpas i en rad delstater i USA och innebär i korthet att läkare har möjlighet att skriva ut ett dödspiller till den som beräknas ha maximalt sex månader kvar att leva. Pillret förvaras i hemmet och används den dag patienten väljer att avsluta sitt liv.

Det kan låta som en enkel metod som bland annat har fördelen att den inte tvingar sjukvårdspersonal till en aktiv handling i omedelbar anslutning till att döden inträder.

Men problemen är många, både praktiska och principiella. Ingen läkare i världen kan exempelvis ge en prognos om kvarvarande livslängd i ett individuellt fall, bara om ett statistiskt genomsnitt. Nya behandlingar som inte botar men håller sjukdomar i schack i åratal har gjort att begreppet ”kronisk cancer” nu börjar få genomslag i vården. Ett införande av Oregonmodellen skulle också, som ett brev på posten, utlösa en diskussion om orättvisor. Den som inte förmår svälja ett piller – ska han eller hon verkligen vara dömd till ett lidande som andra dödssjuka kan slippa?

Dödshjälp är dödshjälp om än i pillerform. ”Självvalt livsslut” handlar om att välja något som, lika litet som livets början, är valbart.

Ambitionen att minimera fysiskt och psykiskt lidande är lovvärd. Men de ansträngningarna bör inriktas på att kraftigt bygga ut den palliativa vården över hela landet, öka dess kvalitet inte minst när det gäller att lindra ångest och oro, och se till att den finns tillgänglig för alla, oavsett vilket landsting man tillhör eller vid vilken årstid behovet uppstår.

Läs fler artiklar om dödshjälp och vård i livets slut

Alla tidigare artiklar
Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Debatt