Tullman Trump gräver egen grop

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Det var knappast sannolikt att Stefan Löfven – trots sin dokumenterade skicklighet som facklig förhandlare och sin vana att ha företagsledare som motpart – skulle lyckas övertyga Donald Trump att lägga ner vapnen i det tullkrig som hotar. Om inte presidenten lyssnar vare sig på sina tunga ekonomiska rådgivare eller på tongivande republikaner, varför skulle han då ta till sig vad statsministern i lilla Sverige hade att säga?

Det är heller knappast sannolikt att EU:s hot att svara med tullar på typiska amerikanska produkter som jordnötssmör, tranbärssylt och bourbon får Trump att ge vika.

Mer troligt är att EU:s taktik triggar Trump ännu mer att stå fast vid sitt beslut. Är han verkligen övertygad om att handelskrig är bra krig, som är lätt att vinna, är det en näst intill omöjlig uppgift att få honom att ändra sig.

Men även om han aldrig kommer att erkänna det har Donald Trump fel. Handelskrig är svåra och dåliga krig som inte har vinnare, bara förlorare. Även om frihandel har sina problem och kan missbrukas, till exempel genom statssubventioner som snedvrider konkurrensen, leder den generellt sett till en mycket bättre värld än den som tullmurar och handelsrestriktioner skapar. Ett sådant påstående är självfallet omöjligt att tugga i sig för en person vars valspråk är ”America first”.

Mer förvånande är att affärsmannen Trump, som skryter om alla sina framgångar, inte förmår ta till sig ekonomiska realiteter.

Ståltullar kommer att slå hårt mot inte minst Kanada, ett land som generellt sett står USA nära och är en viktig allierad, men de kommer att påverka den amerikanska ekonomin och de amerikanska konsumenterna ännu mer.

För även om 140 000 stålarbetare och deras chefer jublar har oändligt många fler anställda i annan amerikansk industri anledning att vara förtvivlade. Importerat stål och aluminium används som insatsvaror när produkter för både inhemsk konsumtion och exportmarknader tillverkas i amerikanska företag. Resultatet blir högre prislappar i USA och minskade möjligheter att nå framgång på utlandsmarknaderna. Och vad det leder till kräver ingen doktorsgrad i företagsekonomi för att förstå – risk för arbetslöshet och hushållskassor som inte räcker till.

Om handelskriget blir verklighet kan Trump inhösta vissa kortsiktiga framgångar.

Han infriar ett av sina vallöften, vilket möjligen uppmuntrar hans anhängare i hela landet. Och han gör att han, och därmed det republikanska partiet, blir mer populärt i ett par av de stater där stålindustrin är stark och där det står och väger inför höstens kongressval.

Men priset att betala kan bli högt, för världen som helhet men framför allt för det Amerika som han i alla lägen vill sätta först. Europeiska strafftullar på sådant som jordnötssmör får knappast förödande konsekvenser, inte ens om de utsträcks till USA-tillverkade jeans. Den grop som Trump riskerar att falla i grävs inte av EU utan av honom själv.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.